Tema Fredag - Gammalt.

Denna förpackning hittade jag på ett Loppis för många år sedan. Tyckte att det var en kul grej, ett kaffe ersättningsmedel från ransoneringstiden runt omkring krigsåren. Nej, nu får ni inte missförstå mig, inte tänkte jag ha det som ett surrogat till kaffet utan som ett slags museeiföremål att beskåda på "finahyllan". Att dricka detta är säkert detsamma som att inta rävgift. Undrar hur det egentligen smakade den gången då det begav sig? Nu har den dock gått sönder av alla "tittar" så jag har fått plasta in påsen för annars rinner allt ut.

Mer från temat Gammalt hittar du HÄR hos Sinneskatten.

Bindefeld-Fest

Hörru!!

Var med och tävla om att få gå på kändis fest, skulle du vinna så glöm inte vem det var som tipsa dig!!

Tävling hos 4u2.

Var med och tävla om något av ovan hos denna bloggerska. Vill du inte vara med i hennes tävling kan du kika in till henne i alla fall och läsa om hennes kamp tillbaka till vardagen från en jobbig ryggoperation. Tävlingen avslutas 10 febuarie 2011.

KLICKA PÅ BILDEN ELLER PÅ DET MARKERADE SÅ KOMMER DU DIREKT IN TILL HENNE.

Ljus och kärlek kan vi inte få för mycket av........

I denna eländiga värld med naturkatastrofer av alla de slag och sammandrabbningar folkgrupper emellan. (jag tänker på det som händer i Australien och i Egyptien just nu) kan vi behöva ta till oss mer av kärleksljuset. Jag fick det skickat till mig från en mycket kär vän och vill nu ge det till er alla. Man ska sluta att tänka i negativa banor för då drar man mer negativt till sig sa hon. Det är nog så sant som det är sagt. Lite svårt att följa men jag ska göra ett försök. Kärlek ger kärlek. Ljus ger värme. Irritation föder irritation.

Frukostmusik i MusikOFotoautomaten

Får jag bjuda på en liten frukost för dina ögon och öron i kärlekens tecken. Lyssna och njut av Marie Fredriksson.

Mer musik finns HÄR.

Hur vill du ha det???

Vilken livsstil väljer du? Vill du umgås med dina vänner över bloggar, facebook eller skickade sms. Idag har det blivit en ovanlig dumt och väldigt tråkigt sätt att meddela sina vänner det som händer i livet. Har vi glömt bort att vi kan umgås på ett fysiskt sätt också, eller om det är omöjligt ringa ett vanligt telefonsamtal så att vi kan prata på ett personligt sätt med varandra.

Som det är idag kan det mycket väl hända att man får tilldelats sig information över bloggar och statusuppdateringar på Facebook. Information som man tycker sig ha vilja haft på ett mer privat sätt.

Jag gillar inte detta, utan kan faktiskt bli lite sårad ibland.

Vad tycker ni?

Jodå jag är hemma igen........

Många känslor finns inombords som skulle kunna sättas på pränt i bloggen. Man, (ja jag alltså) tycker si och så om mycket och allt passar sig inte att göra en offentlig grej av. Därför är det svårt att uppdatera då det bubblar av olika sinnesstämningar där inne i hjärterummet. Vill ju inte såra och hänga ut någon. Därför är det tur att man fortfarande har huvudet med sig så att man inte gör något dumt. Ett förfluget ord kan också misstolkas och göra stor skada.
Men det ger väl med sig.

MusikOFotoAutomaten=Jukeboxen./Grattis Pia-Lotta!

Det här veckoslutet fyller jag Jukeboxen med hyllningmusik till Pia-Lotta. Hon har nämligen fyllt år under veckan. En av hennes stora idoler är Bruce så nu ger jag lite örongodis i present.
Hon är värd all uppmärksamhet som hon kan få då hon varje vecka gör ett storslaget jobb med denna Musikblogg.
Eftersom jag ska åka söderöver mot Göteborg kan jag inte invänta hennes veckotema utan gör här mitt eget och ger till henne. Lyssna gärna ni andra också och gör ett besök på Hennes Blogg. Varför inte vara med och fylla upp musikmaskinen denna vecka som en hyllning till henne.
Kom igen nu................










Grattis en dag i efterskott Pia-Lotta.


HURRA, HURRA, HURRA, HURRAAAAAAAAAAA.........................!!!!

GRATTIS alla Agnethor!!!

Vi som var barn på 40, 50, 60-talet......

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-50-och 60-talet inte ha överlevt. Våra barnsängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.
Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon faktiskt dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen-ingen mobiltelefon.
Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på internet.Vi hade vänner ! Vi gick ut och fann dem !
Kommer du ihåg olyckorna ? Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.
Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom och var tvungna att gå om ett år. Men de allra flesta fixade det.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 - 60 åren har varit en explosion av nya iéer. Vi har frihet, fiasko, succéer och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Hittade dessa ord på nätet och tycker det ligger mycket i vad som skrivs.

Tänk om det vore så lätt........

Jag hade en poesibok när jag var liten. Den låg alltid i skolväskan och mina klasskamrater och vänner skrev vackra ord i den. Jag hade sparat den i många år i en låda hemma hos mamma. När jag tömmde hennes lägenhet så hittade jag den. Jag vet att jag tog vara på den då , men kan idag inte komma på vart jag stoppade undan den.

Något som många hade präntat ner i denna bok var en vers om ett brustet hjärta.

"Om någon gång ditt hjärta brister så laga det med Karlssons klister"

Väldigt finuligt om det skulle ha fungerat. Men då skulle inte min blogg ha fått namnet "I dur och moll"

Kommer ni ihåg era gamla poesiböcker? Undrar om de finns än idag?

Hemma igen men mycket sorgsen!

Har varit i Nacka för att se till mina barnbarn då dottern skulle åka på Tallinkryss tillsammans med mannen. Kryssningen fick ställas in på grund av sjukdom och är satt på framtida nöjen. Vi stannade dock kvar över helgen då vi ändå hade åkt över 30 mil för detta tillfälle och mina underbara barnbarn kan jag inte få för mycket tid med. Ni som läser här hos mig vet väl i detta laget att barnbarnen är hela mitt liv, de kan jag gå genom eld och vatten för, de är mina stora kärlekar här i livet.
Så att skiljas är faktiskt som att dö en smula. Det känns hårt och ledsamt. Man reser med tårar i ögonen och ett hjärta som värker av längtan innan man hunnit köra av parkeringsplatsen.Denna gången var jag inte ensam om att vara ledsen. Min lille Erik blev sorgsen och en liten tår kom i ögonvrån samtidigt som han sa.
- Nä... inte hejdå!
Jag önskar att livet hade varit annorlunda!