Människokroppen är finurligt konstruerad. När jag var yngre undrade jag mycket om denna biologiska klocka,tyckte att det mest var trams. Men NU förstår jag den till fullo.
Två av mina barnbarn ska vara här hos mig de två sista veckorna på sitt sommarlov. Föräldrarna måste jobba och barnen ville inte vara på fritids/dagis utan ville spendera den hos sina morföräldrar i Värmland. Jovisst det tyckte jag också var en god ide och såg fram emot detta att få vara tillsammans med ungarna. Vi skulle kramas och mysa. Åka till stranden och bada. Fiska framemot kvällen. Spela kort och annat spel. Ja göra massor av kul saker.
Nu har de varit här i en vecka och vi har gjort många roliga saker. Men orken i kroppen har tagit slut. Huvudet sprängs snart för ljudnivån i huset har stigit till 1000%.
Jodå jag har pratat med dem om detta och då LOVAR att stilla sig. Men i nästa stund är det glömt.
Just nu känner jag mig som en gammal surtant som bara klagar och tjurar över busiga barn. Det är nog DETTA som kallas för den BIOLOGISKA KLOCKAN. Man har inte alls lika mycket tålamod och kraft som när man var i fertilålder. Fast man både önskar och hoppas på det.
