Tisdagtema # HJÄRTA......

Här finns mitt HJÄRTA hos mina Hjärtebarnbarn!
Med tanke på dagen "Alla Hjärtans dag hittar man säkert många HJÄRTEGRYN HÄR

Dottern har rest till Japan.......

Hon flög idag (läs igår) från Helsingfors så just nu befinner hon sig någonstanns över Asien. Lite känns det i mammahjärtat att ha henne så högt upp i luften utan någon familjemedlem vid sin sida. Ensam är hon nu inte utan hon har tre arbetskamrater med sig så visst finns det att luta axeln emot om så skulle vara. Men det är bara fjantiga tankar som far runt inne i mitt huvud för Maria är en tuff kvinna och klara sig alldeles utmärkt utan sin mor och sin man med för den delen. Det blir nog hennes axel som får stötta någon annan istället om det skulle behövas.

Synd att det är lite tidigt på året för denna resa för än blommar inte körsbärsträden där och det skulle vara så fantastiskt vackert har jag hört, men det finns säkert annat att titta på. Gamla fina tempel, dimhöjda berg, kimonoklädda geishor m.m. För att inte tala om den Japanska kulturen och Japanska maten har jag hört. Ja hon kommer säkert att få en upplevelse som hon kommer att bära med sig livet ut.

Lite arbete ska hon nu också göra i en "Vänskola" i Koochi. Det är ju det som hela resan går ut på.

Nu ska jag gå till sängs och jag hoppas att jag vaknar av en sms signal från henne som berättar att hon landat i Fjärran Öster.

Fototriss del 166: Så här ser det ut där jag är, del 14

Oj vilken härlig vinterdag! Solen skiner från en klarblå och molnfri himmel. Termometern visar i skugga nollan och i solskenet flera plus grader. Vinden har dragit någon annanstanns. Många hade gjort precis som jag och mannen min styrt kosan ut till skärgården denna söndag. En del utmanade ödet med en promenad ute på Vänerisen, men det vågar inte jag. Har lite fobier för att gå ner mig i någon vak fast alla säger att det är bottfruset där jag går. *skratt*

Nej då var det bättre att ta sig en fika ute på cafet och njuta av solen efter det att vi gått Lions tipspromenad som gick efter stranden på fast mark.

Några föredrog att ha egen picknick och hade slagit sig ner på en av bryggorna i den härliga vintersolen.

Ja så här såg det ut hos mig i eftermiddags. Här kan du se hur det såg ut hos andra denna dag.

Tisdagstema # TRASIG......

Kanske lite mer än TRASIGT.....skrot egentligen. Men faktum kvarstår ändå att alla fordonen är TRASIGA. Ha ha ha ...... Så de passar fint i detta Tisdagstema.

Mera Trasiga grejer hittar du HÄR.

Tisdags tema # SYN.

När Disney on Ice besökte Globen senast fick Erik följa med. För att vara på den säkra sida att inte missa något av föreställningen köpte han sig en riktig häftig kikare. Han ville ju SE sina hjältar ordentligt.

Mer från Temat hittar du HÄR

Ordlös Onsdag V 4 # Huvudsaken......att det blir gjort!

Mera tema på Huvudsaker hittar du HÄR!

Oj så tragiskt! Barnaboken bör brännas offentligt på bål.....

Hur kunde Anna Wahlgren bli Sveriges föräldraguru, när hon inte kunde ta hand o sin egen familj? Vet hon hur en god mor är om hon låst in sig i timmar för att få egen tid? Hur tänker man då man försvinner flera dagar i sträck och låter en 9-åring ta ansvar över sina småsyskon? Tänker man alls då man bryter upp från barnes närmiljö en gång om året till nya okända trakter? Nitton gånger allt som allt för just Felica, hennes rötter finns ju ingenstanns
Ja frågorna är många då jag lyssnat på Felicia Feldt (Anna Walhgrens dotter) i programmet 'Efter tio'.
Jag har inte läst Annas bok Barnaboken, men jag vet att många tagit den till sig som en Bibel. Mina egna döttrar har läst den och agerta efter hennes råd i en del situationer. Många andra vänner också.
Jag är inte fläckfri vad det gäller barnuppfostran, det är svårt och stundtals smärtsamt. Men jag har aldrig utge mig för att vara en guru som Anna. Jag har gjort fel många gånger men så grova misstag som Walhgren utsatt sina barn för det har jag aldrig gjort. Så nu kan ni alla som innehar hennes s.k Barnuppfostringsböcker bränna dem på bål. De är bara fantasier som uppstått bakom stängda dörrar i Annas olika "hem".
Jag har heller inte läst Felicias bok men jag ska köpa den och läsa mer än jag denna dag fick höra i programmet.
Man ska nog tänk på vad man säger och vad man gör mot sina barn när de är små och sköra. De växer också upp en dag och då kommer kvittot.

Onsdagstema #92 GLUGG....

Ha, ha, ha detta tema kom nästan som på beställning. Nu har Maya tappat 6 stycken av sina tänder. Så nu kan man kanske sjunga sången om att hon snart är en tandlös "gumma". Hon är jättestolt och har fått många guldpengar från tandfen. Jag vet att hon vill ha en liten hund (inte en riktig, för det har hon en lite för stor distans till) från leksaksaffären. Kanske det är möjligt i dagens läge att införskaffa den nu. Numera har ju denne tandfe en större budget att fördela. När mina barn var små så handlade det om en krona. Men visst det var ju en stor peng på den tiden. Det var ju så lääääänge sedan. *Skratt*

Mer GLUGGAR hittar du HÄR

Det finns så mycket tankar och funderingar .................

Somliga tycker att jag skriver alldeles för lite här på Bloggen numera. Ja det är sant att så är, det tycker jag också. Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, eller bör skriva. För visst finns det tankar som far runt inne i huvudet, tankar som jag vänder både ut och in på. Men de passar inte att pränta ner här. Jag måste vara försiktig med vad jag skriver då jag har valt att ha en offentlig blogg. Här finns vänner och släkt som läser och som kan missförstå mina ord. Det skulle vara väldigt olyckligt. Det finns många frågor som jag skulle vilja ha svar på men jag vågar inte ställa dem. Det är det som upptar mitt inre just nu
Visst skulle det kännas skönt att bara ge efter för sina känslor, låta allt bubbla ut. Men det skulle vara så som i barnvisan "Kiss i sänga och ha det bra.... först blir det varm sedan kallt...
Så det är inget allternativ. Jag har tänkt mycket på att skaffa mig en till blogg som är dold, där jag kan släppa lös mina funderingar kring livet. Men kan man verkligen lita på att den förblir dold. Ja det ser man nu kom det en fundering till. *L*
Possitiviteten befinner sig just nu bakom ett moln. Det possitiva är väl i så fall att molnen skingras tillslut.

Idag tog jag bort ännu en Blogg från min "Följelista"......

Erik Nordström

Nu var det min släkting Erik Nordströms Blogg, som han hade valt att skapa för drygt 2 år sedan då han fick reda på att han drabbats av cancer. Det blev hans sätt att förmedla ut sin status till alla oss släktingar och vänner samtidigt som jag förstår att han skrev av sig sina känslor.

Jag hade inte träffat på Erik så många gånger i livet utan visste mest vem han var av andra släktingar. Men på vår släktträff i sommeras så fick jag äntligen möta denne unge man. Att han var svårt drabbad av cancer kunde man varken se eller förstå av hans sätt att vara. Han var den som höll ångan uppe och dansade runt med sin Anna. Minglade runt och var mycket social bland oss andra. Vad jag ej då visste var att han fick ta några time out och lägga sig i bilen för vila några stunder under kvällen.

Därefter har vi haft samtal med varandra över Facebook och jag har följt hans blogg slaviskt.
Jag har fått en bild av en stor naturälskande livsnjutar som behandlade alla med stor värme och ärlighet. Därför undrar jag nu varför livet är så orättvist. Varför ska en ung människa behöva dö vid 36 år ålder? Men det får varken jag eller någon annan svar på i detta livet.

Förhoppningsvis så ses vi igen någonstanns i en annan värld där du Erik får fortsätta dina äventyr. Ta en tur med cykeln eller kajaken. Kanske springa en runda i en annan skog eller vandra i andra fjäll och lyssna på universums fåglar. Nu är din kamp här på jorden slut och jag arkiverar din blogg i mitt hjärta.

Det finns naturligtvis inget positivt med att en människa måste dö, men för mig var det possitivt att äntligen få lära känna Erik. Synd att den tiden blev så kort.
Jag citerar hans kusin Julius "Jag vet att var du än befinner dig, vilken skepnad du än har så kommer du göra det bästa av situationen och slå dig till ro. Vi ses i drömmarnas land"

Alltid ska det vara något som försöker reta gallfeber på mig!

Jag bänkade mig framför TV för att se fortsättningen på Kronjuvelerna. En spännande fast ganska tragisk serie som började på 1:an igår. Vad händer då, jo Tv-bilden förvandlats till en enda mosaiktavla och tillslut så försvann den precis. Ja vad gör man när varken jag eller mannen är särskilt tekniska vad det anbelangar TV-apparater eller datorer. Sedan har jag ju alldeles nyss lovat att se det nya året i possitivitet så att "gå i taket" var ingen lösning. (ja det är det naturligvis aldrig) Fast nu blev det att arbeta lite extra med denna sinnesstämning. Bråttom var det också för klockan närmade sig 21.00 då programmet skulle börja. Efter många klickande på fjällkontrollen åkte kontakten till mottagaren ur jag började känna mig smått frustrerad. Hade hört att den (ja boxen alltså) kunde få liv igen efter en stunds time out. Men tyvärr funkade detta inte på denna apparat. Utan meddelade mig över skärmen att signalstyrkan inte nådde fram till min mottagare.
Men allt löser sig sa kärringen som sket i vasken. På undervåningen står en gammal tjocktv med suddig bildkvalite. Sätter man sig bara nära och vänta en stund på att ögonen har ställt in sig så kan man hjälpligt följa handlingen. Så fick det bli och jag kunde glädjad åt att inte ha förskaffat denna apparat till återvinningen. POSSITIVITET var det som gällde nu 2012. Bara tredje dagen på nya året blev jag prövad och lyckades klara provet. *L*

Godnatt!

Då kan det börja.........2012.

Ja så var det första dagen på ett alldeles nytt år. Det har snöat hela natten och en bra bit in på dagen också. Så nu ligger det 2 dm nysnö på marken ute. Nu! När det för egen del kvittar, för nu är det bara till besvär. Snöskyffeln är inte min bästa vän, den ger mig ryggont och andnöd. Det hade jag stått ut med om snön hade kommit under julledigheten då alla barnbarn var här. Då hade de kunnat åka på sina snösurfsbrädor och pulkor nedför backen som deras morfar brukar preparera så det blir en härlig fart. Men nu har alla barnbarnen åkt hem till sitt och det dröjer nog ända till sportlovet innan vi ser till några av dem igen. I alla fall här hemma hos oss. Kanske tar vi oss en tur lite längre fram då längtan efter dem blir för stor.

För första gången firade jag och mannen in det nya året alldeles själva. Det kändes skönt. Vi lagade en mycket god nyårssupe tillsammans som vi sedan åt med tända ljus och härlig musik från radion. Därefter underhölls vi av After Dark, Carola, Rigmor Gustavsson och Pontare hela kvällen. Nyårsklockorna från Skansen hörde jag alldeles tydligt denna afton. Annars brukar det vara mycket "sorl" och andra störningsljud som gör att jag struntar i att följa Janne Malmsjö. Detta nyår hörde jag faktiskt att både han och Skansenpubliken räknade fel. *L* Men vad gjorde det, det blev lite krydda på det hela i stället. Inte ska man bry sig om vad som skrivs i olika media, de bara klagar på allt och alla.

Nu ska jag se det nya året i all possitivitet. Jag ska ge det en stor chans med att inte vara negativ. Glädje smittar av sig tillika vedmod. Så självklart väljer jag skrattet och kärleken.

GOD FORTSÄTTNING till alla ni som läser här.