Idag blev skogslängtan för stor. Jag greppade stavarna och gick. Underbart är kort sägs det. Ingen hund som sällskap ej heller ingen man då han har ont i sitt knä. Tyckte mig se både björn och varg bland alla trädskuggorna. En galning som var ute efter ett vansinnes dåd andades mig i nacken hela vägen fram till bebyggelsen.
Får ändra på min promenadrunda till trottoargång eller också får jag låna nya grannes hund. Han är menlös säger de, men avger en viss pondus p.g.a sin storlek.
Inte tror jag väl att du behöver vara rädd för varken galningar,vargar eller björnar. Du får helt enkelt skrämmas tillbaka. Det törs du väl?
SvaraRaderaKram/Gilla
Nä Gunilla det törs jag inte! Skogen är full av vilda galna djur och då inkluderar jag människor också
RaderaTänk så olika vi är, jag som känner en sådan trygghet och frid i just skogen,
SvaraRaderadär kan jag verkligen vistas och bara njuta.
Är nog lite skogstokig, skulle nog vara mera rädd att gå i centrum av en stad...
Tjingelingen från Rantamor.
Glömde skriva...
SvaraRaderaett riktigt snyggt foto !!!!
Hej Agnetha, nu var det ett tag sedan. Visst är det skönt i skogen men ibland kan det vara en fördel att välja mer centrala platser för promenad. Inte minst i dessa mörka tider.
SvaraRaderaHoppas att allt är ok.
/SA