På Sal Igen.

En sten har fallit från mitt hjärta. Det har varit tungt hela dagen. Innne i huvudet har det varit kaos av alla tankar som farit fram och tillbaka. Nu är operationen över och dotter är uppe på sal. Enligt de lärde ska det ha gått bra men hon har naturligtvis en hemsk värk i sin mage och är riktigt omtöcknad. Hoppas att hon kan sova i natt så att hon orkar ta nya tag imorgon. För nu gäller det att komma igång så fort som möjligt har de sagt så att inga otäcka blodproppar fastnar i hennes ådror.
Hon ringde hem förut, det känndes naturligtvis skönt, men samtidigt hörde jag att hon var medtagen.
För dottern var denna operation efterlängtad, då hon var oändligt trött på sin kropp. Hon har längtat så efter att få bli smal och kunna köpa snygga kläder i medelstolekar. Jag kan förstå för hon är ung och har många härliga år framför sig. Jag gläds med henne.

Men samtidigt känns det inte alls bra inom mig. För på något sätt känns det som de stympat hennes kropp. För mig är hon en av de vackraste som finns. Älskade barn!

LIVRÄDD!

Nu befinner jag mig i Stockholm hos yngsta dottern. Jag kom hit igår med tåget för jag ska hjälpa till lite med barnen då hon ska genomgå denna Gastric Bypass operation. Jag måste medge att jag fortfarande är i det närmaste livrädd.

För en lite stund sedan ringde hon från avdelningen och berättade att nu så skulle de dra ner henne till operationen. Jag fick verkligen hålla band på mina känslor och peppa dottern istället. Jag hörde allt hur gråten satt i halsen på henne. För henne är det inte operationen som är skrämmande, nej för den har hon länge sett fram emot. Utan det är detta med narkosen, är rädd att inte vakna upp igen. Jo det kan man kanske förstå, men för mig är det ingreppet. De ändrar ju om i viktiga kroppsfunktioner.

Idag lämnade jag barnen på dagis för just nu känns det lugnast för dem eftersom jag befinner mig i ett otryggt känslosvall. Föresten vill de båda vara där för de älskar sina fröknar och sitt dagis. Går väl och hämtar dem i eftermiddag efter det jag fått besked från sjukhuset hur det gått.

Min Oro.

Här på Bloggen stöter man på flera personer som skriver om sitt liv efter att de genom gått en Gastric Bypass operation. Jag har följt dessa människor i deras skrivande för att få mer information än vad jag kunnat läsa mig till på faktasidorna.

Varför detta då undrar någon säkert?

Jo, för att min yngsta dotter ska på tisdag genomgå just en sådan operation och jag tycker att det börjar att kännas nervöst. Många tankar har genomforsat mitt huvud om tänkbara situationer som kan hända. Vetenskapen går ju emot naturläran, man ändrar ju om i den kroppsliga funktionen. Jag är livrädd att det ska gå fel. Fast om man ska tro på statistiken så är den väldigt liten att något sådant ska hända. Men som mamma finns oron alltid där.

Jag har också funderat på om jag har någon skuld i att det blev så här för henne. Hade jag förmycket pulver i vällingflaskan då hon var babies? Gav jag henne fel mat som liten? Fick hon förmycket godis? Ja, listan kan göras hur lång som helst med funderingar. Svar det får jag inga och vad skulle de i såfall hjälpa.

Synd att jag inte kan hitta Bloggar som anhöriga har skrivit om just detta. Det skulle varit skönt att fått dela sina tankar med någon som varit i MIN situation och vet vilka funderingar man har.

Jag tar tåget upp till dottern imorgon eftermiddag för att hjälpa till lite med barnen och att vara behjälplig i största allmänhet.