Vemod och saknad.....................

I höstmörker och Alla helgonstider känns saknaden av mamma extra stor. Jag kommer nog aldrig att
bli kvitt den känslan. Vill jag det då? Kanske, kanske inte. Jo, den tårfyllda. Inte den ljusa och glada.

Det är den jag jagar runt efter på olika seanser. Men inte ger hon sig till känna där heller. Undrar varför. Kan det var för att  när hon levde var hon rädd för andar och spöken? Så kan det ju ligga till.

Fast jag känner av hennes närhet och ser skuggor i ögonvrån. Så en liten pratstund skulle vara så fantastiskt att få.

Nu är det SPÖKTIDER!

En liten repris:
Ända sedan jag var liten har jag varit intresserad av spöken och andlighet. Som liten flicka älskade jag att bli uppskrämd med att lyssna till otäcka spökhistorier av alla de slag. Nej, älska är väl inte riktigt det rätta ordet, men man var nyfiken och lyssnade med stora öron då vuxna satt och pratade om Svarta/Vita damen, Skogsrå, Hustomtar, Huldror, Näcken, Gråa frun m.m. Ja listan kan göras hur lång som helst.
När jag var liten hade vi ingen Tv som drog till sig familjen till kvällen. Nej det var radion som gällde och ofta lyssnade vi till radioteaterns spännande berättelser. När det kom främmande i huset var det ofta historier om övernaturliga ting det berättades om. Många av sällskapen hade upplevt något personligt med dessa ”spöken”, och det berättade de med inlevelse om. Naturligtvis fick vi barn inte vara med på ”vuxenkvällarna” utan blev iväg skickade till våra rum med uppmaning att sova. Det gjorde vi nu inte alls utan parkerade oss så nära dörren man kunde komma och lade örat intill för att höra ALLT som berättades inne i finrummet. Till slut blev man så vettskrämd att man sprang så fort man kunde tillbaks till sängen och drog täcket över huvudet och slocknade av bara förskräckelsen.
Många var de nätter som jag kissade i sängen av att ha lyssnat på dessa spökhistorier. Man levde in i detta och såg skuggor, hörde röster och fotsteg från vinden. I flera dagar var man på helspänd och trodde helt blint på vad som sagts.
Inte så långt från vårt hus låg en gård som var öde. Paret som bott där hade båda dött och huset var obebott i många år. Vi kallade det ”DÖGÅRDEN”. I uthuset på denna gård huserade jag och några av mina kamrater. Vi gjorde iordning ett hemligt rum där. Regniga och mörka dagar träffades vi där och berättade ”spökis” typ ”Blodet droppar…” eller lekte ”Anden i glaset”. Vi skrämde upp oss själva till bristningsgränsen. Vi var helt övertygade att det döda paret ”gick igen” inne i bostadshuset. Vi såg skuggsiluetter genom fönstren och vi hörde dörrar öppnas och stängas. Allt var ju bara hjärnspöken men det trodde vi inte då. Detta var en lek för oss och vi hade faktiskt väldigt kul.
Idag är det Halloween och jag väntar med spänning på besök av småfolket som klätt ut sig till skelett, vampyrer, häxor, mumier eller nått annat skrämmande. Min godisskål är till brädden full av sötsaker som jag ska ge alla dessa underbara ungar.

BUS eller GODIS? Här blir det Godis!

Halloweens vara eller inte vara........

Bilden lånad här.

Det råder olika meningar om firandet av Halloween om man läser runt i bloggvärlden. Några förkastar denna dag och tycker att den är ett riktigt otyg som endast tjänar kommersiella syften och konkurrerar med den seriösare allhelgonahelgen.
Men Halloween är en högtid som också kallas för Samhain och firades när skördesäsongen var slut och vinterhalvåret började 31 oktober på Irland och delvis i Skottland. Via USA, dit många irländska migranter kom under 1840-talets svält- och nödår, kom den till Sverige i början av 1990-talet.

Dock skall inte Halloween blandas ihop med Alla Helgons dag som är den enda kvarvarande rent katolska helgen i Sverige. Det råder ofta stor förvirring vilken dag Halloween skall firas i Sverige. Anledningen torde främst vara att Alla Helgons dag i Sverige kan infalla från 31 oktober till 6 november. Allhelgonadagen, som står i den svenska almanackan den 1 november, bidrar ytterligare till förvirringen. I USA ställer de hushåll som önskar påringning ut en tänd pumpalykta på farstutrappen och det kan vara en bra tumregel att följa även i Sverige.
Jag gillar firandet av Halloween och tycker det är bara roligt att få en påringning på dörren av alla dessa härligt utklädda "spökbarn". Varför ta detta ifrån dem? Då kanske vi ska börja att förkasta firandet av påsken också och stänga dörren för alla påskkärringar som står där på farstutrappan.
Nå vad blir det? BUS ELLER GODIS? Här blir det så klart GOOODIS!!!!

Om du vill veta mer om varför vi firar Halloween kan du läsa HÄR.