De äter upp grönsakerna och blommorna i trädgården. På kyrkogården lämnar de inte heller mammas blommor ifred. Jag svär långa ramsor efter dessa djur och deras skövlande bland mina rabatter. Men trots att de gäckat mig under en väldigt lång tid hoppas jag att de kommer undan. Jag är ingen bra jägarhustru jag stöder inte min man i hans jakt. Men jag stjälper honom inte heller om ni trodde det. Nej jag säger INGENTING men ber till han där ovan att mannen ska missa sitt byte. Ibland lyssnar han ibland inte.I dessa tider håller inte mannens argument att man måste skjuta av för att hålla stammen i bra skick för detta sköter vargarna i skogen om så bra själva numera.
PS.
Nu kom mannen hem från jaktturen och han hade INTE skjutit något. Så de kom undan!
