Vårbukett

Denna bukett är vackrare än alla Interfloras. Det är Maya som har plockat dem. Önskar alla en trevlig Valborg!

MUSIKOFOTOAUTOMATEN

Eurovisionsfestivalen är i centrum för veckans Jukebox.
Gud vilket härligt tema för jag älskar Melodifestivalen!!! Svårt att ta ut favoriter med så MÅÅÅÅNGA sköna låtar. Men jag tänkte till och försökte göra lista kort:

Apres Toi - Vicky Leandros - Eurovision 1972. Då föddes min första dotter och denna låt är fortfarande njutbar. En klassiker!!



Eurovision 1979- Israel (Hallelujah) med Milk and Honey. Hallelulia!!!!! nu föddes min andra dotter.


Puppet On A String - Eurovision 1967 med Sandy Shaw håller än idag,



Poupée de cire, poupée de son Eurovision 1965 med France Gall
Häääärlig!!!!!!



Helena Paparizou - My Number Eurovision Song Contest vinnare 2005

Jag avslutar men Anna Bergendahls This is my live. Den har inte vunnit ännu i den stora tävlingen, och kommer säker inte att göra detta heller. Men för mig är hon en stor vinnare jag ÄLSKAR denna låt. Jag ska verkligen hålla tummarna för henne på tävlingsdagen.

Fler låtar hittar du HÄR

Hela familjen till AquariaVattenmuseumet

Maya har sedan hon var med sitt dagis på utflykt till Aquaria berättat om och om igen om allt som fanns att titta på där. Hon ville tillbaka dit och hon ville visa oss, mormor och morfar allt som hon upplevt där. Idag så bestämmde vi att vi skulle göra om utflykten men nu bara med oss nära och kära. Dottern mår också bra så hon ville också hänga med.

Först var det buss till Slussen, sedan äntrade vi Djurgårdsfärjan som tog oss över viken. Eriks ögon var som tefat av alla stora och små båtar som guppade runt i vattnet.

Vi såg en svan som hade byggt bo alldeles nedanför kajen och verkade ligga på ägg. Den blivande fadern simmade runt och hade stort besvär med att flytta runt på stora kvistar som flöt runt i vattnet.

Framme vid Aquaria fanns måga hajar och jättefula muränor som vaktade sina grottor i det konstgjorda havet,

Erik var mycket fasinerad av alla dessa fiskar.

En sydamerikanska regnskog hade de också byggt upp där man kunde se jättemalar, stingrockor och arowanor i floden. På land finns paddor, insekter och fjärilar.Under hängbron simmade farliga pirayor. Ibland faller natten och ett kraftigt åskväder bryter ut. Men detta var väldigt skrämmande för både Maya och Erik så det besöket blev kortvarit.

Maya hade nog glömt eller också tyckte hon att det var väldigt spännande och ville göra ett nytt försök. När åskan började mullra och regnet störtade ner, bröt hon ihop och gallskrek av skräck. Då blev lillebror också livrädd. Så regnskogen får nog vänta ett tag till.

Macro Lovers no 20 - Fritt Val

En av alla de rosor som min dotter fick som välkommenhem blomma efter det hon genomgått en

Gastric Bypass operation för en vecka sedan på SÖS i Stockholm.
Hon mår alldeles förträffligt bra efter omständigheterna. Hoppas att det håller i sig.
Här hos Birgitta hittar du fler bilder.

GRATTIS min stora PRINS!!!!!

Idag är det Markusdagen och mitt älsta barnbarn i Partille har namnsdag. Jag skickar härifrån Nacka den största kramen till honom. Har i veckan postat ett litet överaskingskuvert som jag hoppas har kommit fram.
Ska ringa senare och sjunga en Grattislåt så jag får höra hur postgången fungerar mellan Stockholm och Göteborg.

Tiden räcker inte till!

Nu räcker inte min tid till . Dagarna bara flyger fram , timme efter timme försvinner bara så där. Jag hinner inte med att uppdatera bloggen. Jag är fortfarande kvar här i Nacka och hjälper till med barnen, där av att tiden inte räcker. Jag blir påminnd om att det är ett heltidsjobb att ta hand om barn. Är det barnbarn tar det extra mycket tid. Först är man äldre ( nej inte gammal) med längre reaktionstid och sedan vill man ge mer av sig själv än man kunde göra som mamma. Som mormor har man inte bråttom. Nej det orkar man helt inte med. Allt får ta den tid det tar.

Dottern har kommit hem från sjukhuset och mår förhållandesvist bra. Men hon är sjukskriven i en månad och får inte lyfta varken kassar eller ungar. Så medans svärsonen arbetar har jag lovat att ställa upp tills hon får bättre ork. Det är väl i första hand lille Erik 1,5 år som inte har så mycket förstånd att han kan låta mamma vara ifred. Men jag kan stolt säga att han än så länge föredrar mormor framför mor och far. Det är många kramar, pussar och ...KOOOOM... Mormor.

Imorgon kommer mannen (morfar) för nu har han jobbat klart för denna period. Nu är han ledig i en hel månad.

MusikOFotoautomaten

MusikOFotoAutomaten presenterar ..
Folkmusik/Visa .. Kvinnlig musiker.
Svensk eller utlänsk artist, grupp eller solo-

Följande låtar har jag valt att stoppa in i Jukeboxen.

Dolly Parton, född 19 januari 1946 i Sevierville, Sevier County, Tennessee, USA är en amerikansk countryartist. Hon växte upp i en fattig familj med tolv barn i ett enkelt hem i Tennessee, utan el och med endast utedass.
Parton hade sin debut redan som trettonåring med låten Puppy Love. Dolly Parton var under åren 1967-1974 med i The porter Wagoner Show men det skulle dröja till 1973 innan hon fick sitt stora genombrott med låten Jolene. Sedan dess har hon fortsatt att skriva sin musik själv. Totalt tretusen låtar har registrerats med Parton som låtskriverska.

Så skimrande var aldrig havet är en romantisk visa av Evert Taube från 1948.
Här är det Marie Fredriksson som framför denna underbara sång.

Du hittar fler låtar HÄR

En vanlig onsdagsmorgon hos Nackafamiljen,nej inte idag....

Idag var jag ensam med barnen på morgonen. Svärsonen åkte till arbetet stax efter sju och jag hade lovat att fixa iordning dem till förskolan. Maya och hennes avdelning skulle på utflykt till Aquaria Vattenland på Djurgården. De skulle först åka buss till Slussen sedan med Djurgårdsfärjan över viken. Ja, en riktig spännande dag väntade på henne. Lillebror skulle också vara på sin förskolan en liten stund idag medans jag fixade iordning här hemma. Några uträttningar har jag också som måste göras.

Morgonbestyren bestod i att koka välling till Erik och sedan havregrynsgröt till Maya. På gröten skulle det vara kanel, lite socker och lingonsylt. Gröten fick hon äta framför tv i vardagsrummet. nu hade ju pappa åkt så då gör jag och Maya lite som vi vill fniss. Sedan skulle tänderna borstas på båda, Erik han sög mest i sig tandkrämen medan Maya var riktig duktig. Därefter bajsades det i blöjor och toastolen. För att underlätta hade jag tagit fram kläder på kvällen som hade godkännts så nu var det bara för henne att klä på sig. Erik måste jag ju hjälpa och han bryr sig inte om vad han får på sig, är lika glad för allt.

När båda barnen var klara skulle ryggsäcken packas med matsäck. Pastasallad, banan, några kakor och lite saft. Ja det gick väl smidigt tyckte jag, klara i god tid också. Fast visst känndes det att man inte var 30 längre.

-Ska vi gå då barn så att Maya hinner med utflyktsbussen? Nu är vi ju klara.

-Nä men mormor man kan inte gå ut i nattlinnet! Du kan bli sjuk då!

Oj oj, där stod jag med två färdiga barn men mig själv hade jag glömt bort. Vilken tur att Maya är så uppmärksam annars hade det kunnat sluta illa.

Maya med några dagiskompisar på väg till bussen.

På Sal Igen.

En sten har fallit från mitt hjärta. Det har varit tungt hela dagen. Innne i huvudet har det varit kaos av alla tankar som farit fram och tillbaka. Nu är operationen över och dotter är uppe på sal. Enligt de lärde ska det ha gått bra men hon har naturligtvis en hemsk värk i sin mage och är riktigt omtöcknad. Hoppas att hon kan sova i natt så att hon orkar ta nya tag imorgon. För nu gäller det att komma igång så fort som möjligt har de sagt så att inga otäcka blodproppar fastnar i hennes ådror.
Hon ringde hem förut, det känndes naturligtvis skönt, men samtidigt hörde jag att hon var medtagen.
För dottern var denna operation efterlängtad, då hon var oändligt trött på sin kropp. Hon har längtat så efter att få bli smal och kunna köpa snygga kläder i medelstolekar. Jag kan förstå för hon är ung och har många härliga år framför sig. Jag gläds med henne.

Men samtidigt känns det inte alls bra inom mig. För på något sätt känns det som de stympat hennes kropp. För mig är hon en av de vackraste som finns. Älskade barn!

LIVRÄDD!

Nu befinner jag mig i Stockholm hos yngsta dottern. Jag kom hit igår med tåget för jag ska hjälpa till lite med barnen då hon ska genomgå denna Gastric Bypass operation. Jag måste medge att jag fortfarande är i det närmaste livrädd.

För en lite stund sedan ringde hon från avdelningen och berättade att nu så skulle de dra ner henne till operationen. Jag fick verkligen hålla band på mina känslor och peppa dottern istället. Jag hörde allt hur gråten satt i halsen på henne. För henne är det inte operationen som är skrämmande, nej för den har hon länge sett fram emot. Utan det är detta med narkosen, är rädd att inte vakna upp igen. Jo det kan man kanske förstå, men för mig är det ingreppet. De ändrar ju om i viktiga kroppsfunktioner.

Idag lämnade jag barnen på dagis för just nu känns det lugnast för dem eftersom jag befinner mig i ett otryggt känslosvall. Föresten vill de båda vara där för de älskar sina fröknar och sitt dagis. Går väl och hämtar dem i eftermiddag efter det jag fått besked från sjukhuset hur det gått.

Min Oro.

Här på Bloggen stöter man på flera personer som skriver om sitt liv efter att de genom gått en Gastric Bypass operation. Jag har följt dessa människor i deras skrivande för att få mer information än vad jag kunnat läsa mig till på faktasidorna.

Varför detta då undrar någon säkert?

Jo, för att min yngsta dotter ska på tisdag genomgå just en sådan operation och jag tycker att det börjar att kännas nervöst. Många tankar har genomforsat mitt huvud om tänkbara situationer som kan hända. Vetenskapen går ju emot naturläran, man ändrar ju om i den kroppsliga funktionen. Jag är livrädd att det ska gå fel. Fast om man ska tro på statistiken så är den väldigt liten att något sådant ska hända. Men som mamma finns oron alltid där.

Jag har också funderat på om jag har någon skuld i att det blev så här för henne. Hade jag förmycket pulver i vällingflaskan då hon var babies? Gav jag henne fel mat som liten? Fick hon förmycket godis? Ja, listan kan göras hur lång som helst med funderingar. Svar det får jag inga och vad skulle de i såfall hjälpa.

Synd att jag inte kan hitta Bloggar som anhöriga har skrivit om just detta. Det skulle varit skönt att fått dela sina tankar med någon som varit i MIN situation och vet vilka funderingar man har.

Jag tar tåget upp till dottern imorgon eftermiddag för att hjälpa till lite med barnen och att vara behjälplig i största allmänhet.

Musiken väcker minnen till liv.

Brian Hyland - Ginny Come Lately

När man sitter och klickar runt på YouTube kommer man på den ena efter den andra låten från förr. När jag lyssnade på dessa två var jag väl bara så där en 10-11 år och dökär i trädgårdsmästarens pojke. Han var flera år äldre än jag men vem brydde sig om det, inte jag ialla fall. Men kanske han. Jag cyklade oavbrutet fram och tillbaka utanför hans hus i hopp om att få en skymt av honom. Om han hade kommit fram och tilltalat mig hade jag säkert sjunkit under jorden. Men detta var väl ingen risk för han tyckte säkert att jag bara var en barnrumpa.

Nu i vuxen ålder eller ska jag skriva gammal, nej nej det känner jag mig inte som såg jag honom av en händelse på stan, hade inte sett honom på säkert 30 -40 år. Av min barndomsdröm fanns inget kvar, bara en gammal grånad man som saknade allt vad carisma ville säga.Livet hade inte varit snällt mot honom. Tänk hur det kan bli.