Somliga finner det rofyllt att strosa runt i skogen. Det gör jag också när jag går på en skogsväg eller större stig. Men när det gäller att finna svamp måste man rätt ut i Buschen.
Då infinner sig inne i min hjärna alla dessa tankar på vad som gömmer sig bakom buskar och under alla löv och rishögar. Inte är det kantareller jag tänker på utan på LIK, MÄNNISKOLIK! Det är ju rätt många människor som försvinner spårlöst i vårt land och någonstanns måste de ju finnas. Ibland läser man också i tidningen att någon svamp eller bärplockare har upptäckt detta.
Min mage knyter sig samman för hemska tanke om jag skulle stöta på detta. Hjärnan arbetar intensivt med olika planer som jag då måste sätta i verket. * Inte få panik. *Märka ut platsen. * Larma 112. o.s.v. Har jag läst för många deckare? Troligen!
Hem kom jag idag som alltid utan sådana upplevelser men med en ICA-kasse fylld av skogens guld. Nu är det bara det tråkiga kvar. RENSNINGEN!!!!
Hejsan. Inte ofta det finns lik i skogen Värre med varg o björn. Kram
SvaraRaderaTanken har inte ens slagit mig, tror inte jag kommer att springa på nån döing på mina svampplockarturer.
SvaraRaderaBS Klart man gör men maken måste ju fatta nån gång så grabben inte får tillfälle att slå in kilar. Extraskit blir det när man ska hålla på bråka på semestern, även om jag är tämligen illusionslös vill jag inte alltid vara den som ska behöva dra en gräns.
Tack raring !
Tusen kramar tillbaka
Jag hade fasat för att springa på en orm
SvaraRaderaFör några år sen var vi på sem. O vår dotter Ing-Britt var kvar hemma. När vi kom hem så frågade jag har det hänt något. Nä säger hon. Jag öppnar tidningeng. Där står MORD i Stråssa.
SvaraRaderaMen du får tänka på så gott det är med kantarellsmörgås..Klicker funkar inte på gubben.. tror det är försent nu!Kram!
SvaraRaderaJag är nog mer rädd för det som lever och rör sig i skogen...och då kanske inte människor i första hand utan VILDSVIN! Det finns gott om sådana (O)djur här i trakten och varje gång jag är skogen målar jag upp fasansfulla bilder på hur jag springer med en hel flock efter mig. så du är inte ensam om att ha hjärnspöken..och jag har inte läst speciellt många böcker om vildsvin heller...Men gott är det med kantareller!
SvaraRaderaKram
För mycket lästa deckare och krimmisar på tv. Absolut. Med absolut största sannolikhet kommer du inte att möta på varken det ena eller andra.
SvaraRaderaAgneta kram
BS Tur man har bloggen att skriva av sig i , vädra eländet och titta på det.
SvaraRaderaTycker jag verkligen, då hade vi kunnat åka på "shopping" med lunch eller bara åkt för att äta och umgås *snyft*.
Kramar
Risken att träffa på ett lik är minimal mot att få träffa på kantareller, så inrikta dig på dem istället ;) Kanske en svampbok istället för en deckare *haha* Japp, det är där jag är i fortsättningen. Gamla bloggen ligger kvar så andra skall hitta till den nya :) Kram
SvaraRaderaKommer ihåg en gång för många år sen då en tjej försvann här ifrån stan och hon med största sannolikhet blev mördad av sin pojkvän (hon är fortfarande inte hittad) och polisen trodde hon kunde vara begravd i skogarna precis där jag bodde. Då var jag inte katig ibland när jag var ute och red, skymmningen kom och fantasin spelade mig ett spratt. Har aldrig galopperat hem så fort...
SvaraRaderaHärligt med en kasse kantareller, blir jätteavis! Trots rensningen...
Kram Malin
Vilka spöken du har....fast vid närmare tanke, hade jag likadana som du när jag var ung! För mig gällde det vatten, när jag simmade. Jag var livrädd för att en del av en människa skulle flyta upp och träffa mig underifrån. Det hade nyligen hänt ett flickmord på Marstrand och vi bodde i närheten......
SvaraRaderaSå det kan bli. Mina spöken har försvunnit sedan länge!
Hahaha. Jag har oftast samma tankar som dig när jag går i skogen och ändå gillar jag att plocka svamp. Svampkniven går jag med i handen så jag ska vara beredd om jag stöter på en galning. När jag går med den i handen så tänker jag varje gång - ramla inte nu och stick kniven i deg själv. Jag är nog inte normal, haha. Kul at du hittade svamp. Här har det varit för tort. Ha en bra rensningskväll. Kramar!
SvaraRaderaBS Bara mina ungar vet om min blogg, ingen släkt, vänner eller nåt, allt för att jag ska kunna skriva precis vad jag vill. Tycker det är befriande att kunna skriva av mig här och är glad att jag har det andrummet. Provade ha 2 bloggar, men det blev en för mycket, tycker som du att en är fullt nog.
SvaraRaderaTack vännen ! Detsamma !
Kramar
Nämen stackars dig! Det kan inte vara kul att få såna tankar mitt ute i ödemarken. Den enda gången det faktiskt slagit mig att det skulle kunna hända var när vi var i Phuket....
SvaraRaderaMen jag slog bort det ganska snabbt och kunde njuta av den underbara semestern istället.
Men vad gör man inte för lite kantareller?