Idag tog jag bort ännu en Blogg från min "Följelista"......

Erik Nordström

Nu var det min släkting Erik Nordströms Blogg, som han hade valt att skapa för drygt 2 år sedan då han fick reda på att han drabbats av cancer. Det blev hans sätt att förmedla ut sin status till alla oss släktingar och vänner samtidigt som jag förstår att han skrev av sig sina känslor.

Jag hade inte träffat på Erik så många gånger i livet utan visste mest vem han var av andra släktingar. Men på vår släktträff i sommeras så fick jag äntligen möta denne unge man. Att han var svårt drabbad av cancer kunde man varken se eller förstå av hans sätt att vara. Han var den som höll ångan uppe och dansade runt med sin Anna. Minglade runt och var mycket social bland oss andra. Vad jag ej då visste var att han fick ta några time out och lägga sig i bilen för vila några stunder under kvällen.

Därefter har vi haft samtal med varandra över Facebook och jag har följt hans blogg slaviskt.
Jag har fått en bild av en stor naturälskande livsnjutar som behandlade alla med stor värme och ärlighet. Därför undrar jag nu varför livet är så orättvist. Varför ska en ung människa behöva dö vid 36 år ålder? Men det får varken jag eller någon annan svar på i detta livet.

Förhoppningsvis så ses vi igen någonstanns i en annan värld där du Erik får fortsätta dina äventyr. Ta en tur med cykeln eller kajaken. Kanske springa en runda i en annan skog eller vandra i andra fjäll och lyssna på universums fåglar. Nu är din kamp här på jorden slut och jag arkiverar din blogg i mitt hjärta.

Det finns naturligtvis inget positivt med att en människa måste dö, men för mig var det possitivt att äntligen få lära känna Erik. Synd att den tiden blev så kort.
Jag citerar hans kusin Julius "Jag vet att var du än befinner dig, vilken skepnad du än har så kommer du göra det bästa av situationen och slå dig till ro. Vi ses i drömmarnas land"

Javisst det har ju varit kalas.......

För en vecka sedan skrev jag att vi skulle ha släktfest på min man sida. Det har vi så klar haft också och vi blev 108 stycken som slöt upp. De kom från när och fjärran, ung som gammal. KUL!
En del hade jag förståss träffat förr men riktigt många var nya bekantskaper för mig. Men nu när vi blev så många var det också svårt att få en pratstund med alla. Det var många som man bara såg på håll trots att det minglades friskt.

En fiskdamm för alla barn hade min älsta dotter fixat. Kön blev lång av godissugna ungar. Här är det min lille Erik som just fått napp.

Bakom skynket till fiskdammen såg det ut så här. Där stod Moa och krokade på påsarna. Ibland skojade hon till det och satte fast en sko på kroken istället.

En tipspromenad stod också på schemat. Svåra frågor för vuxna tyckte jag och hade helst svarat på barnfrågorna istället. Jag fick bara 6 rätt av 12. Kanske det inte var så dåligt föresten för den som var bäst hade fått ihop 9 rätt och vann ett Chokladfondue set. Attans också det hade jag vilja haft. Jag älskar choklad!

Därefter satte vi oss till bords för att avnjuta den catrade maten. Ett litet virrevarr blev det dock då alla tallrikar skulle serveras då det inte fanns någon anställd serveringspersonal. Några från varsitt långbord fick i uppgift att hjälpa catringskvinnan. Det löste sig tillslut och alla blev nöjda.

Lite underhållning blev det också från våra barn. Här sjunger de Emil i Lönnebergas "Snickarboa" tillsammans för oss alla. Flickorna i prickigt är mina flickor Maya och Moa. De var jätteduktiga och väldigt modiga som vågade gå upp på scenen. Lille Erik i rutig skjorta finns också där men han var nog mest med som stöd.*skratt*

Här är det Maya som ensam sjunger Idas sommarvisa för oss allesammans. Gud vad modigt gjort!

Till höger på bilden är det Moa som sjunger ut. Ordet blyg det hade de inte hört talats om denna kväll. Vilka blivande stjärnor! Kanske Erik blir deras manager.

Därefter blev det dans. Här är några släktingar från Orsa som steppade loss på dansgolvet. Ja de var föresten de som var de flitigaste av alla.

Jodå visst tog jag och gubben en rejäl sväng också. Det känndes i fötterna i flera dagar efteråt.

Ja det var den släktfesten. Nu önskar jag bara att någon kunde ta tag i min släkt också. Skulle vara så intressant och roligt att träffa mina alla kusiner och andra släktingar också för den delen. På min pappas sida finns det ganska många som jag är riktigt nyfiken på.

TILL HELGEN SKA DET BLI SLÄKTTRÄFF!

Får jag presentera:

Matilda & Anders Svensson

Gustav & Charlotta Nordström

Detta är våra anfäder på min man sida. Det är hans farmor och farfar samt mormor och morfar.

På lördag ska det bli stort släktkalas där alla är inbjudna, ung som gammal. Jag har hört att vi blir över 100 stycken fast några tackat nej p.g.a för långt avstånd och av ålderskäl. Att vi blir så många beror på att Gustav och Charlotta samt Anders och Matilda fick många barn.

De har spitt ut sig över hela Sverige men nu kommer många tillbaka till hembygden igen för att delta i denna fest.Det ska bli jättekul att se vilka man egentligen är släkt med. Många har man hört talas om men aldrig mött i det verkliga livet. En del har man bara träffat på sorgliga begravningar.

Men nu ska det bli livat värre för det står dans och middag på programmet. Musiken ska några kusinbarn stå för som har ett rockband.*skratt* Så det blir till att ta på sig dansskorna och hoppas på att ledvärken håller sig borta. Man vill ju visa upp den bästa sidan en sådan här dag.