Hon flög idag (läs igår) från Helsingfors så just nu befinner hon sig någonstanns över Asien. Lite känns det i mammahjärtat att ha henne så högt upp i luften utan någon familjemedlem vid sin sida. Ensam är hon nu inte utan hon har tre arbetskamrater med sig så visst finns det att luta axeln emot om så skulle vara. Men det är bara fjantiga tankar som far runt inne i mitt huvud för Maria är en tuff kvinna och klara sig alldeles utmärkt utan sin mor och sin man med för den delen. Det blir nog hennes axel som får stötta någon annan istället om det skulle behövas.Synd att det är lite tidigt på året för denna resa för än blommar inte körsbärsträden där och det skulle vara så fantastiskt vackert har jag hört, men det finns säkert annat att titta på. Gamla fina tempel, dimhöjda berg, kimonoklädda geishor m.m. För att inte tala om den Japanska kulturen och Japanska maten har jag hört. Ja hon kommer säkert att få en upplevelse som hon kommer att bära med sig livet ut.
Lite arbete ska hon nu också göra i en "Vänskola" i Koochi. Det är ju det som hela resan går ut på.
Nu ska jag gå till sängs och jag hoppas att jag vaknar av en sms signal från henne som berättar att hon landat i Fjärran Öster.
God morgon. Det blir en ny upplevelse för henne. Det går säkert bra. Kram
SvaraRaderaSå häftigt! Jag hade gärna rest med! Bodde ju där ett par tre slängar under 70-talet och fortfarande är det nog ett av de säkraste land man kan åka till, i alla fall när det gäller människors ärlighet och vänlighet, så jag tror inte du behöver oroa dig. Hälsa henne! Kram Agneta
SvaraRaderaMen va spännande!! Att du inte erbjöd dej att följa med och vara väskbärare eller något liknande...??!! Eller som handbagage...sen när jag läser vad Agneta ovanför skriver så blir man ju ännu mera sugen...å säkert skönt för dej att läsa också.
SvaraRaderaHa nu en fin alla hjärtans dag!!
Kram kram
LIIIITE jobb?? Det var ju typ det enda vi gjorde. Men det var en upplevelse, det stämmer fint
SvaraRadera