Svårt att ta beslut......................

Mitt i renoveringen av vårt hus går tankarna kors och tvärs inne i huvudet på mig.

Sälja....................Bo kvar? 

Vi har ju bott i detta huset i 31 år och har fastnat i väggarna liksom. Tryggheten finns ju där precis som skogen utanför fönstret och den härliga gräsmattan och våra uterum som vi njuter av på sommaren.

Men vad som inte njuts av är detta med snöskottning och ständiga renoveringar. Har man hus så finns det ju ALLTID något som måste fixas. Nu när vi blivit äldre så tar det emot. Man "swissar" inte penseln/hammaren lite lätt som förr. Att vi sedan bor naturnära uppe på toppen av staden gör inte saken bättre. Förr var det skönt men numera är backarna en plåga då man vill bruka cykeln. Åldern tar ut sin rätt. Tyvärr.

En grå och regnig dag som denna surfade jag runt på Hemnet och drömde mig bort. Tänk om man skulle ta och flytta till någon av barnen? Ja bostäder finns ju men HUA... vilka priser. De bor ju i storstäder båda två. Då får man hoppas på att lottoraderna slår in. Den pittoreska bostadsrätten i det gula huset i Nacka skulle sitta fint. Eller bostadsrätten Timmerslätt i Partille. Eller ska vi stanna kvar i hemmastaden och satsa på sekelskiftsvillan/bostadsrätten bredvid Järnvägsstationen. De ligger ju båda nära  till tågen. Hmmm....... sekelskiftsvillan är nog inget att satsa på tyvärr. Blir väl lika jobbigt att underhålla den. Men riktig mysig är den.
Ja tankarna är många och besluten svåra. Lite lättare kanske det skulle vara om saldot på bankkontot visat sjusiffrigt.

Visst är det Lottodragning ikväll?   Kanske, kanske är det vår tur!

Vemod och saknad.....................

I höstmörker och Alla helgonstider känns saknaden av mamma extra stor. Jag kommer nog aldrig att
bli kvitt den känslan. Vill jag det då? Kanske, kanske inte. Jo, den tårfyllda. Inte den ljusa och glada.

Det är den jag jagar runt efter på olika seanser. Men inte ger hon sig till känna där heller. Undrar varför. Kan det var för att  när hon levde var hon rädd för andar och spöken? Så kan det ju ligga till.

Fast jag känner av hennes närhet och ser skuggor i ögonvrån. Så en liten pratstund skulle vara så fantastiskt att få.

GALNINGAR, VARGAR och FARLIGA BJÖRNAR invaderar verkligheten................

Idag blev skogslängtan för stor. Jag greppade stavarna och gick. Underbart är kort sägs det. Ingen hund som sällskap ej heller ingen man då han har ont i sitt knä.  Tyckte mig se både björn och varg bland alla trädskuggorna. En galning som var ute efter ett vansinnes dåd  andades mig i nacken hela vägen fram till bebyggelsen.
Får ändra på min promenadrunda till trottoargång eller också får jag låna nya grannes hund. Han är menlös säger de, men avger en viss pondus p.g.a sin storlek.