VARMT VÄLKOMMEN ATT DELA DEN MED MIG

lördag 2 oktober 2010

The Weekend in Black and Withe


Klicka på bilderna för att göra den större!

Två unga flickor gå med sina kor. Ett trevligt inslag i vardagen är inte det?
Jag kom över denna tråd när jag besökte Skansen på en solig eftermiddag. Föreställ dig hur bekvämt att bli av med det höga gräset, medan korna var så färskt grönt gräs till middag.


Två FN: s generalförsamling flickor In Promenad MED SINA kossor. ETT trevligt inslag i vardagen Eller Hur? JAG stötte in detta gäng da JAG besökte Skansen en solig eftermiddag. Tank VAD Praktiskt ATT BLI AV MED DET Höga gräset samtidigt SOM kossorna Fick Härligt gräs fräscht Grönt till Middag.
Fler svartvita foton HÄR.

fredag 1 oktober 2010

TEMA FREDAG - Byggnadsverk.

Detta byggnadsverk stötte jag och barnbarnen på då vi besökte Skansen för några veckor sedan. De tyckte det var en riktig häftig "koja" och önskade att vi byggde en likadan hemma i min skog nästa gång de kom på besök.
Mer byggnadsverk hittar du HÄR.

PS.
Tågresan med Erik gick alldeles förträffligt. Ingea tårar denna gång. Istället höll han alla medpassagerare uppmärksamma på hans person. *skratt*

torsdag 30 september 2010

Ikväll kommer Nackafamiljen..............

Idag får jag besök från det huvudstaden. Dottern min Karin och mina två underbara barnbarn Maya och Erik kommer hem på en snabbvisit. Denna gång kommer de hit med tåg. Det ska bli riktigt roligt att få träfa dem igen!
Förra gången som de tog tåget hit så blev det en mardrömsresa för dottern min. Erik var då knapp ett år gammal och tyckte inte alls att det var roligt att åka tåg. Han skrek konstant från Stockholm till Kristinehamn. Någon gång "lurade" han till men det var inte tillräkligt för de andra resenärerna. Många reste på sig och sökte sig till andra vagnar. Karin tyckte att det var förargligt men gjorde så gott hon kunde med att trösta.
Idag håller jag tummarna för att resan ska bli roligare för lille Erik.

Hoppas jag inte skrämmer slag på Karin och barnen när de kommer. För i morse vaknade jag med en riktig blåtira vid vänstra ögat. Det är sviterna efter det lilla ingreppet igår då läkaren skulle ta ett nytt cellprov. Idag har jag kammoflerat mig med solglasögon så ingen har behöft undra om jag har en hustrumisshandlare.*skratt*

onsdag 29 september 2010

Fristen är slut. Åter till Hudkliniken.


Idag var jag på återbesök på hudmottagningen för mina hudskador. (Skriver skador istället för cancer för det låter bättre) Jag har ju fått vara behandlingsfri nästan ett halvår så nu är det dax att sätta igång igen. Faaaan!!! Ja, jag tycker det är jättejobbigt skiter i om någon annan har det värre! Man är sig själv närmast. Nu blir det väl att plocka fram en Burka och gå i ide ett tag framöver för att inte skrämma slag på allmänheten. Om nu inte doktorn hittar på någon annan behandling än denna cellgiftsalva. Den fräter sönder huden och gör den sårig och uppsvälld. Liknar Frankensteins syster när det är som värst.
Idag så tog de ett nytt cellprov som ska analyseras för att bestämma behandling. Jag får svar om 4 veckor vad som gäller denna gång.

Watery Wednesday # 107


In mid-July, you could see all these wonderful Powerboats 20 feet long in the entrance to our city. Poker Run Cup is an organized meeting for so-called "muscle boats". Participants travel a predetermined route with five stops, called for the card stop. At each stop participants pull a playing card. The goal is to get the best poker hand. If it was one of those riders who were friends with Lady Luck I do not know. Here we see them when they leave our port and drive to Karlstad.

I mitten av juli kunde man se alla dessa härliga Powerboats minst 20 fot långa i inloppet till vår stadPoker Run Cup är en organiserad träff för s.k "muskelbåtar". Deltagarna åker en förutbestämt rutt med fem stycken stopp, kallade för cardstop. Vid varje stop drar deltagarna ett spelkort. Målet är att få den bästa pokerhanden. Om det var något av dessa ekipages som var vän med Fru Fortuna det vet jag inte. Här ser vi dem då de lämnar vår hamn och kör vidare till Karlstad


More fotos of the team you found HERE

måndag 27 september 2010

Garageröjning DET är inte kul.......men nödvändigt!


Ja nu är vi där igen då trädgårdsmöbler och andra sommargrejer ska tas in för vintern. Var ska de ställas? I skjul och garage är det redan överfullt. Men herre gud de stod ju där i vinteras hur fick de plats där då! Ja det är ett mysterium. Men vad ÄR det för saker som tar sådan plats, ja inte är det mina. Ja, hmm.. i alla fall är det inte mycket som är mitt, det är helt säkert. Något litet kanske som tex en liten kruka. *skratt"
Nej det är faktiskt så att mannen min han har sedan MÅNGA år sparat på alla de slags av "brahagrejer" man kan tänka sig. I garaget står bl.a en uråldrig inombordsmotor i delar, äldre bohag och lösöre från hans föräldrahem, diverse antika redskap och verktyg som kanske kan komma tillandvändning någon gång. För att inte tala om alla de gamla målarburkar med små skvättar i som inte går att förkasta. Ett par gamla cyklar som är i det närmaste skrot och som ingen vill befatta sig med att göra iordning. Där finns också en massa trälister och diverse virke som blivit över och som inte räcker till någonting. Att få in en bil där är helt otänkbart så de får allt husera utomhus i vinter också.
Men nu gällde det att få in trädgårdsmöblerna så något måste ut från både redskapsskjul och garage.

Påtalade fär mannen att vi blir ju inte yngre utan bara äldre och krafterna och viljan att röja avtar mer och mer. Nu måste vi ut med all denna bråte som samlar så dålig energi och tar plats för behövande grejer. Jodå han förstår men han gillar inte läget. På något sätt älskar han all denna bråte men går med på att köra ett par lass till tippen. Han gör det inte med glädje utan fnyser och ser ut som en riktigt sur citron. Ett par vändor till kyrkans biståndsmarknad hann vi också med.
Nu är alla trädgårdsmöbler inne och han är faktiskt riktigt glad över detta. Undrar om han blir på toppenhumör sen då hela garaget är städat och fler lass är körda till tippen. För detta är bara början på hans garageröj. Hoppas jag i alla fall. Sedan står väl mina skåp och garderober på tur allt i jämnställhetens tidsanda.

söndag 26 september 2010

FOTOTRISS - i Luften.




Mannen min och jag tog en tur in till Lilla Bommen för att beskåda det senaste av Göteborgs sevärdheter då vi besökte dottern min i sommeras. Tanken var att vi skulle testa detta hjul och
bege oss högt upp i det blå, men modet svek i sista stund. Attans också jag som hade viljat se Götet från ovan! Men vad gör man då man är född till en fegis?


Mer "Himmelska" bilder hittar du HÄR.



lördag 25 september 2010

Minns 80-talet i Jukeboxen

MusikOFotoAutomaten är tillbaka ! Jippi ! Två av alla 80- talets låtar som jag höll hårt och nära till mitt hjärta var Lady in red och Total Eclipse of the Heart. Riktiga " kärleksmuffins "att gotta sig i eller att gråta floder till allt efter sinnesstämmning .
Idag är dessa klassiker fortfarande njutbara . Lyssna bara till Chris de Burgh och Bonny Tylor och minns 80- talet som det var då.







Här hos Pia-Lotta kan du lyssana på fler 80-tals hits.

The Weekend in Black and Withe.

A walk in the old quarter. Notice the street pavement. It's called the cobblestones. Here you do not like to walk in high heels.

En promenad i de gamla kvarteren. Lägg märke till gatubeläggningen. Den kallas för kullersten.
Här går man inte gärna i högklackat.


More black and white photos can be found Here.

tisdag 21 september 2010

Sätter SD bara ord på dina innersta tankar?

Jag klickade in mig på min väns Annelies bloggsida alldeles nyss och läste hennes nya inlägg. Denna gång fanns inte några av hennes fantastiska foton med utan bara en kort  text. Men det var en talande text och fick mig att fundera över hur vårt liv här i Sverige har blivit. Kanske är det detta som är förklaringen till varför SD fick så många sympatisörer i valet i söndags? Vad tror ni andra? Så här skriver hon:

Tisdag, september 21, 2010
Jag vet att jag sticker ut hakan nu....
Överallt ojas och suckas det nu över katastrofen som hänt. Jag ojar mig också, det är fruktansvärt att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen, absolut, jag håller fullständigt med!
Alla människor har lika värde var dom än kommer ifrån, det är inte tu tal om saken.
Det är hög tid att rannsaka sig själv, och jag gillar kanske inte vad jag ser hos mig själv, men jag gillar inte heller hycklare. Jag tror att många känner som jag just nu. Oroliga och rädda för vad som ska hända. Och lite rädda för att erkänna att det bor kanske en liten smygrasist hos många av oss, trots allt.

Å andra sidan måste jag erkänna att jag ibland blir riktigt trött...
Trött på att bli kallad för hora och svennejävel, trött på att vissa människor alltid måste gå före i kön, trött på att inte kunna säga emot utan att bli kallad för rasist.
Trött på att som skattebetalare behöva betala tolkkostnader för någon som levt här i 20 år, och fortfarande inte lärt sig språket.
Om man vill bli respekterad måste man visa respekt, och det måste vara ömsesidigt!
Gör detta mig till rasist? Döm själva.....

måndag 20 september 2010

Bildligt talat - v 38

                                                              Klicka på bilden för att se den i större fotmat!

Mera foton hittar du HÄR.

lördag 18 september 2010

Vi vågar inte. Det blev ett nej.


Bilden lånad HÄR.

Efter det att vi haft besök av en autistiske pojke och hans mamma har vi diskuterar, funderat vänt och vridit på alla problem som kan uppstå både två och tre gånger.
Det är inte det att vi inte orkar med situationen utan det är det att vi inte vet om vi kan säkra för hans säkerhet. Han är väldigt livlig och ser inte farorna i sitt beteende. Man kan inte släppa honom med blicken för då vet man inte vad som komma ska. Vi bor vid en stor skog och rädslan att han ska gå bort sig där är skrämmande. Man kan ju inte låsa in honom heller och att förmana tjänar ingenting. Men detta är bara en av orsakerna till vårt beslut.
När jag ringde upp handläggaren på familjerätten kännde jag mig som en riktig skurk. Jag kännde och känner fortfarande att jag sviker denne pojke och hans mamma. Mamman hade så väl behövt att få denne avlastning hon "går ju på knäna" just nu. Det hade kännts bättre om jag vetat att det funnits en annan familj runt hörnet, tyvärr är fallet inte så. Hoppas att hon och pojken inte behöver vänta så länge på att det ska ordna sig för dem.
Önskade att vi hade haft ett tålamod av guld, en reaktionsmårmåga lika snabb som blixten och MÅNGA extra ögon både här och där. Sedan hade det varit väldigt bra om tomten hade varit inhängnad av ett högt staket. ( Låter inget trevligt men faktum kvarstår att det hade varit praktiskt och skyddat honom från att försvinna ut på farligheter.)
Tänk vad livet kan vara tufft och orättvist för somliga! Varför är det så?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...