Jag fick en ganska bra julklapp igår när jag var på återbesök hos doktor på hudmottagningen. Han tyckte att de behandlade områdena på min hud var till belåtenhet. Han ansåg att de aktiniska keratoserna som jag hade haft där var borta och nu skulle huden bara läka till sig. Det som är kvar tyckte han att jag kunde vänta med tills efter helgerna och då skulle jag få en ny cellgiftssalva en annan sort som kanske passade mig bättre.
Den lilla röda fläcken som jag haft på min kind som visade sig vara skivepitelcancer skulle jag däremot fortsätta att behandla med någon form av kräm som skulle göra så att värken och ärrbildningen skulle försvinna. Resultatet av detta kunde jag få vänta på ända upp till ett år, sa han.
Jag fick ingen dödsdom utan ett uppmuntrande bemötande att allt skulle bli bra, det skulle bara ta lite tid. Kändes båda snopet och glädjande, har jag överdrivit detta, är jag en liten hydrokondriker som målar allt i svart? Är det läkarna som framför besked på olika sätt så att man tolkar sin diagnos till det sämre? Jag har aldrig haft samma läkare två gånger utan det har varit nya förmågor varje gång, inget fel på dem de har varit väldigt noga och trevliga. Men nu undrar jag om de informerat mig på ett sådant sätt att jag trott mig vara dödsjuk? Eller om min hjärna inte kan ta till sig informationen på ett riktigt sätt, i så fall är det ju fel på den också *LL*.
I alla fall gick jag ut från sjukhuset med lätta steg och världen känns lite bättre nu. Den känslan är en riktig bra julklapp!
Jag har nu postat alla julkorten det är tradition hos mig att skriva ”vanliga julkort”. Jag tycker inte om detta med att skicka julhälsningar via sms och mail, naturligtvis uppskattar jag det inte heller så stort. Det har hänt att jag fått ”julkort” via mailen men då har jag skrivit ut det och lagt i min julpostkorgen. Vad tycker ni andra, vilket julkort uppskattar ni mest? Det gamla hedliga via posten eller nytänkta teknikmedoder som sms
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar