Idag känns det inget vidare. Har varit på sjukhuset för provtagning och för besök på ögonmottagningen. Hos ögonläkaren går jag på kontroller för att jag ligger i farozonen för att drabbats av grön starr. Mamma hade det och min far har det samt min bror så varför skulle jag vara den som inte drabbats av detta. Jovisst kan jag ha en sådan tur att jag inte gör det men med min vanliga otur så är det nog inte så. Vet att man ska se possitivt på det mesta men ibland kanske man också måste se sanningen i vitögat. Än så länge har jag klarat mig och det får man väl vara glad för.
I förrgår var jag till min husläkare för att jag fått ett nytt hudmärke på benet och det känns ju inget vidare. Nu är det ju snart 3 år sedan jag fick beskedet att jag fått skivepitellcancer på kinden. Den lyckades de få bort men det var ju stor chans att den skulle komma tillbaka. Så nu är ju min undran om den gjort det. Ny remiss skickades till hudläkaren i Karlstad. Den gamla gällde inte längre. Så nu får jag gå och vänta på att få en ny tid där
Har också blivit sönderstucken på mina händer och armar idag då jag skulle lämna "lite" blod på labbet. Jag är jättesvår stucken. I sådana här stunder kommer tankarna på hur det skulle gå om jag kom akutsjuk in och det är bråttom att sätta nål. Hur ska de klara det?
Ska vila mig lite nu och försöka att "peppa" upp mig. För senare i eftermiddag ska jag hämta vår avlastningspojke.
Men kära vän!!! Jag förstår att du känner dig "vissen" idag...precis som rosen!! Men du ska se att allt blir bra igen!!!! Tänker på dig!!!! Stor kram /EvaMarie
SvaraRaderaHej Agnetha! Var ett tag sedan. Förstår om du känner oro och obehag över situationen. Hoppas att det kommer positiva besked och att allt fixar sig till det bästa.
SvaraRaderaKram/SA
Usch, det får inte vara ett nytt cancer"märke", nu blir jag rädd. Jag är också svårstucken, men nu har jag ju en inopad venport.
SvaraRaderaTänker på dig och håller tummar och tår allt som går.
BS Vad gör du eftersom du syns så lite på bloggen ??? Det är väl så att man fiser ihop när lugnet slutligen lägger sig. Jaa, jag vet ju vad du tycker jag ska göra med pojken och det är inte lätt. Hatar den här tonårsattityden och lögnerna, blir helt matt av det. Arbetsgivarna förstår hur nära jag är att säga upp honom, det är väl därför jag nu ska ”hjälpas”. Han brukar köra med att han ska flytta när galoscherna inte passar, varsågod tänker jag då, springer inte efter honom och säger att han inte får flytta, vill han det får han väl göra det då.
Känner också att maken och jag behöver ett liv.
Kram och puss i pannan
Men vännen då...usch, sådana där besked är alltid svåra, och även om man försöker att förtränga och tänka att jag får ta det den dagen, så gror det.
SvaraRaderaJag håller tummarna för dej, det vet du!
kram kram
Hej! Hoppas att det ordnar sig för dig ! Ha en fin dag !
SvaraRadera