Det var mörkt i min pappas hjärta idag......

Nu har jag kommit hem från en heldag hos far i Västerås. Mycket blev uträttat där. Träffade både distriktsköterskan och flera av undersköterskorna i hemtjänstgruppen som är knuten tills pappas boende. Hade också ett långt samtal med biståndshandläggaren som lovade att pappa skulle få hjälp och tillsyn dygnet runt nu en tid framöver. Därefter ska det utvärderas och så får vi väl se vad som händer. Att flytta till annat boende vill han INTE. Kanske det ordnar sig i alla fall med denna hjälp så att han kan bo kvar i sitt hem. Hoppas det!
Nu är det värsta undanröjt. Hemtjänstpersonalen hade gjort ett storverk med att få bort alla gamla kläder som far försökt att tvätta upp för hand då han inte längre klarade av att sätta på tvättmaskinen.(att fråga om hjälp var inte tänkbart) Å för första gången på länge möttes jag av en rentorkad spis och en avtorkad diskbänk. Pappa var också ren, dock fortfarande väldigt skäggig och långhårig. Men det får han väl fixa till senare det finns ju gummisnoddar.
Berget av papper av olika slag som belarmat hans köksbord fick jag sortera och slänga det som inte längre var aktuellt. Mycket intressant kom fram så som gamla brev, vykort, foton och andra värdefulla papper som gömts av all reklam och olika tidskrifter av alla de slag. Faktiskt blev det riktigt fint.
Kylskåpet fick sig också en uppfräschning. Det var länge sedan någon fått tillåtelse till allt detta. Jag tror att pappa kommit till insikt att han nu står vid vägsände och måste släppa in hjälpande händer.

Att leva i mörker och att inte kunna se har tagit hårt på min far. Han lider det ser jag helt klart. Han säger att han känner sig utanför att han inte kan delta i vardagen längre. Alla nya kläder som jag hade med mig de kunde han ju heller inte se.  Att inte kunna läsa dagstidningen eller följa med i tvprogrammen känns också hårt för honom.
Nu ska de försöka att operera hans gråstarr på ena ögat. Hoppas verkligen att det lyckas så att han får lite syn tillbaka.