Inte hade hon behövt fråga mig om detta jag var och är ännu riktigt förbannad. När han äntligen gick med på att åka till läkaren så skulle detta inträffa. Vilken värld vi lever i!!!!!!
Joda en vänlig sköterska svarade och berättade att de inte hittat några fel på pappa. De hade lyssnat på hjärta, bröst och röntgat huvudet. Å en FRISK????? person kan de inte lägga in på avdelningen. De hade ju sett i pappren att han hade hemtjänst (att den var inställd p.g.a. att han var inlagd på sjukhus brydde de sig inte om) och ringt till nattpatrullen som hade lovat att ta emot. Men att ordinarie personal inget visste förän de gick på imorse det tänkte de inte alls på.
Så nu är han och vi andra tillbaka på ruta ett igen. Vad ska man göra? Pappa behöver ett annat boende. Han behöver tillsyn och omsorg dygnet runt. Han är i det närmaste blind och kan inte klara det vardagliga. Nu ligger han bara i sin säng och lyssar på sin radio (Ibland).Han har tillsvidare fått flera tillsynsbesök under dagen tills allt förhoppningvis ordnar upp sig. Men det är ju detta också att han VILL JU INTE flytta.
Just nu känner jag mig maktlös!!!!
Stackars dig , det där verkar ju inte helt lätt, en slapp omsorg och en envis pappa...
SvaraRaderaja sjukhus har blivit bara en genomgångskorridor inte som förut när man blev mottagen och utredd ordentligt, och helt klart att din pappa behöver ett annat boende.
Hoppas det löser sig för dig och din pappa, så här kan ni ju inte ha det då ni båda mår dåligt.
Rantamorkramen.
Jag förstår så väl din situation.. stackars er allihopa. Men behöver han så mycket hjälp dygnet runt så måste ni göra allt för att han ska få ett annat boende .. Bor han nära dig eller? Att han inte själv inser att han måste flytta för att få ett tryggare liv, det måste ni försöka att få in .. men visst sjutton är det en svår sits ni sitter i. Det du skriver innan är ju inte riktigt klokt :( Jag blir så arg och ledsen när jag hör sånt här.
SvaraRaderaKramar om :)
Eftersom han inte vill flytta så tar han inte in sådan information. Han är helt klar i huvudet så jag förstår inte varför han inte inser sin ohållbara situation.Det är ju bara han som blir lidande av allt detta.Just nu önskade jag att man kunde flytta på honom mot hans vilja. men det går ju inte. Jag bor 17 mil ifrån honom så det tar drygt 2 timmar med bil. Å detta kan jag ju inte åka varje vecka inte ens var fjortonde dag. Eftersom han inte har varken vän eller anhörig som bryr sig i sin hemstad så har jag frågat honom om och om igen om han inte kunde flytta till Kristinehamn. Men det örat hör han inte på heller.
Raderahoppas nu att Västerås hemtjänst ställer upp med sitt stora artilleri när han inte är välkommen hos landstinget. Inte än i alla fall men det dröjer väl inte länge till innan han faller igen o då bryter sig. Usch hur det kan bli!
Nää får dom göra så? Stackars dej o din far. Kram
SvaraRaderaJa tydligen Carina får de det. åker dit imorgon för att fixa till lite saker. Hoppas att han kommer på andra tankar så att han kommer till ett annat boende. Det vore ju det bästa
RaderaHu vad arg man blir...stackar dig...och stackars din pappa..han vill inte..känner igen det där..inte vara med i systemet inte bli hunsad och bestämd över..vill bara dö..van att klara sig själv, och vill inte ha andra som kommer inklampande..Precis som min mamma....svårt svårt..och dåligt..OM de flyttas kommer ju det bli bättre...men jag tror och hör på min mamma att de hamnar i fängelse, mitt i mellan livet och döden..Fy inte kul att bli gammal...MIN pappa bor ju i Västerås..han är klok som tur är..har sökt service boende... men det finns inget, utan står i kö..han kan ej gå så bra, men ser bra och kan köra bil...än så länge..suck..HOPPAS det löser sig för dig..Kram Karina
SvaraRaderaBS Jag borde säkert inte skriva som jag gör, men det är mitt andningshål liksom och trotsig som jag är skriver jag som jag vill. Visst är det mycket nu med barn och barnbarn, jag blir alldeles svettig på allt, usch.
SvaraRaderaDet är hyfsat med dig ändå ???? Skulle vilja träffa dig känner jag, ska vi försöka ordna det ???
Sköt om dig vännen och hoppas du får en fin helg !
Puss i pannan
Oj, här bara ramlade jag in på din blogg och blev fast i ditt inlägg. Säkert beroende på att jag kände igen mig. Har precis varit i din situation med en krasslig gammal pappa. In och ut på sjukhus och hemskickad alldeles för tidigt många gånger. Däremot hade vi fördelen ha pappa på vår sida, han larmade själv när han blev dålig. Efter två hjärtinfarkter blev på två veckor skulle han ändå bli hemskickad till bara "tillsyn" och larm. De hade bara kommit in och sagt att de skulle ringa färdtjänst. Som väl var hann han ringa mig och jag kastade mig på telefonen och förbjöd dem skicka hem honom innan ny vårdutredning (behövde komma på ett boende åtminstone för ett tag.) Dagen efter hittade dehonom avsvimmad över bordet och på röntgen fick han ännu en hjärtinfarkt. Då förstod de alvaret och han blev kvar där de sista dagarna i sitt liv... 24 Mars somnade han in. Man känner sig maktlös i alla besparingar.
SvaraRaderaDesto svårae i din situation som inte bor nära. Hoppas det löser sig!
Hemskt Agnetha!
SvaraRaderaMan blir upprörd av att höra "vilken dålig information från sjukhusets sida". Jag hade direkt anmält detta till patientnämnden. Detta är en solklar avikelse. Våra gamla som åker till sjukhuset måste alltid ha en personal med sig oavsett vilken tid på dygnet. Om inte de har anhöriga som kan. Men i författningen säger att i första hand ska anhöriga vara på plats. Detta bör du anmäla. Kram Monica.
PS.fin blogg
Det är så sorgset att läsa det här inlägget men måste gå in och faktiskt försvara sjukhuset. Detta är nämligen inte alls ovanligt, vi får fajtas med det här problemet varje dag/natt på akuten.
SvaraRaderaDet där med tystnadsplikten verkar mycket märkligt. Eftersom jag jobbar natt natt jag bara tala om hur det fungerar när VI får in en gammal tant/man till oss på akuten. Ofta har hemtjänst eller någon från ett boende skickat in patienten i fråga. Väldigt ofta har vi ingen aning om varför patienten överhuvudtaget är där. Och patienten VILL ofta inte vara där så det är rena dektektivarbetet att få veta vad som hänt. Därför undersöker den redan stressade doktorn patienten för än det ena och än det andra. VÄLDIGT ofta hittar man inga akuta besvär, för det är ju faktiskt därför man kommer till akuten, man behöver vård "som inte kan anstå till nästa dag" som det så fint heter. Patienter kan ha begynnande demensproblem och vill inte samarbeta.
Nu kommer vi till det VERKLIGA dektektivarbetet. Patienten ska hem. Vi har nämligen inte hittat några "akuta" problem. Har vi tur har vi en adress och tom ett telefonnummer dit vi kan ringa och avge rapport om vad som hänt och vad som gjorts. Nu är det sällan så. Ofta får vi ringa ett tiotal numer innan vi får tag på någon som överhuvudtaget vet vem patienter är.
Jag kan lova dig Agneta att vi gör ALLT för att patienten ska få det bästa mottagandet vid hemkomsten som tänkas kan. Men jag skulle kunna berätta rena skräckhistorierna om hur det kan gå till. Patienter som bor på boende och vi har kanske 7 olika telefonnummer till olika inblandade. INGEN SVARAR! Man skickar helt enkelt ofta med papper som var aktuella för 5 år sen. Alltså får vi behålla patienten tills vi har kunnat lämna en rapport till någon. Så det där med att man inte får veta något, det är skitsnack! Vi skickar ALDRIG hem en patient som vi inte anser kunna klara sig själv utan att se till att den får den hjälp den behöver.
Hur gärna vi än skulle vilja lägga in patienten kan vi inte göra det. Vi lider av en ständig platsbrist som gör att endast de som är/ eller som misstänks vara livsfarligt sjuka kan läggas in. Man KAN inte lägga in en patient bara för att vi inte vet var vi ska göra av honom/henne! Patienten BOR ju faktiskt nånstans, eller hur? Och det är absolut inte akutens uppgift att ta hand om kommunens uppgift, nämligen att se till att innevånarna har ett lämpligt boende.
Nu ska vi vara lite krassa igen. Vi vill/orkar/hinner inte lägga ner all den tid det går åt till att ta hand om alla dessa gamla som kommunen inte har lust/råd att ta hand om på rätt sätt. Det GÅR bara inte! Jag vet att låter cynisk, men vi har fullt upp ändå på akuten, det lovar jag dig.
Jag kan säga så här: jag har sagt till mina barn att skjuta mig innan jag hamnar på ett kommunalt boende. Det låter fruktansvärt eller hur?
Men det är vad jag har lärt mig efter alla dessa fall som kommer in. Tragiken går inte att beskriva.
Det finns säkert bra boende också är det väl bäst att skriva för att inte reta upp alltför många............
Styrkekramar till dig Agneta
Det är ju fruktansvärt. Hoppas verkligen att allt löser sig.
SvaraRadera