Men till saken hör att min far flyttar man inte på i första taget. Han är en riktig enstöring med ett svårflörtat humör. Att han skulle få det bättre med lite omvårdnad det har han svårt att ta till sig. Nej han tycker bara att man bråkar med honom om man kommer med sådana förslag.
Men jag ringde upp honom och efter två försök att komma fram svarade han. Nej inte ville han till något sjukhus han hade inte ont på det sättet sa han. Å till sommaren skulle han ju ändå dit på återbesök för både ögon och hjärta.
Att han knappt kan stå på benen, ej heller sköta sin hygien, laga maten och ta sina mediciner tyckte han inte var något problem. Allt detta det skulle ju hemtjänsten göra nu sa han. Å ett larm hade de också beställt. Att han är i det närmaste uttorkad och i ett eländigt skick är ju väldigt svårt att förmedla fram på ett bra sätt. Så jag fick lägga på luren med oförättat ärende. Lovade att ringa fram mot kvällen för att höra om läget.
När klockan var 19.00 ringde det på min telefon. En vänlig röst från fars hemtjänstgrupp berättade att hon nyss hjälp far in i ambulansen. På sitt vanliga kvällsbesök hade hon frågat honom om han inte tycket det skulle vara bättre att komma till doktorn nu när han inte mådde så bra. Till min förvåning och lika så assisterande personal på kommunen tyckte han att det var en god ide.
Så nu är han där hos doktorer och sjuksköterskor. Till morgonen ska jag ta mig en tur och titta till både honom och hans bostad.
Godnatt nu ska jag försöka att sova.
Jag har också en envis pappa så jag förstår hur det är...det är alltid en oro med gamla föräldrar och ens egen tid som inte räcker till...Hoppas nu det blir bra med din pappa. kramiz
SvaraRaderaGod morgon. Så tråkigt att han var tvungen att ramla innan han isåg att behöva komma till lassa. Kram
SvaraRaderaMan blir nog envisare ju äldre man blir. Så din Pappa är nog inget undantag. Hoppas bara att han mår bra nu och får komma hem igen, som han ville och att du slipper att oroa dej mer.
SvaraRaderaKram/Gilla