Jag var och hälsade på mamma igår på dementboendet. Hon blev glad att se mig, kände faktiskt igen mig denna gång.
Jag hade tagit med mig lite vårkläder som skulle bytas ut mot de varma vinterkläderna. När jag öppnade garderoben fick jag nästan en chock. Gud vad tillstökat det var där, allt låg huller om buller, När jag frågade henne vad som hänt här fick jag en lång förklaring på ”eländet”
På detta ställe fick man inte ha någonting ifred. Vem som helst kommer in och plockar i hennes saker och tjuvar fanns det där också. Hon hade med egna ögon sett självaste chefen fiska upp en femtiolapp ur hennes handväska. Och om HON inte hittade något så var det inte hennes fel utan alla andras. De som smyger in i hennes rum och ställer till oredan.
När vi hittat hennes jacka som mycket riktigt låg i ett annat rum och tömmt handväskan på skor, jumprar och diverse toalettartiklar gich vi ut i solen en stund. Tänkte att hon skulle tycka att det var skönt att få lite frisk luft och lite solsken i andsiktet. Jodå, i sådär fem minuter tyckte hon det, sedan skulle hon in igen. Hon var ju tvungen att passa maten. ( hade nyss ätit).
Jag lyssnade inte med det örat utan TVINGADE henne att sitta där på parkbänken i solen tillsammnns med mig en vacker vårdag.
Jag kommer att TVINGA henne till fler utestunder framöver. Hon behöver komma från ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar