Erik Nordström
Nu var det min släkting Erik Nordströms Blogg, som han hade valt att skapa för drygt 2 år sedan då han fick reda på att han drabbats av cancer. Det blev hans sätt att förmedla ut sin status till alla oss släktingar och vänner samtidigt som jag förstår att han skrev av sig sina känslor.
Jag hade inte träffat på Erik så många gånger i livet utan visste mest vem han var av andra släktingar. Men på vår släktträff i sommeras så fick jag äntligen möta denne unge man. Att han var svårt drabbad av cancer kunde man varken se eller förstå av hans sätt att vara. Han var den som höll ångan uppe och dansade runt med sin Anna. Minglade runt och var mycket social bland oss andra. Vad jag ej då visste var att han fick ta några time out och lägga sig i bilen för vila några stunder under kvällen.
Därefter har vi haft samtal med varandra över Facebook och jag har följt hans blogg slaviskt.
Jag har fått en bild av en stor naturälskande livsnjutar som behandlade alla med stor värme och ärlighet. Därför undrar jag nu varför livet är så orättvist. Varför ska en ung människa behöva dö vid 36 år ålder? Men det får varken jag eller någon annan svar på i detta livet.
Förhoppningsvis så ses vi igen någonstanns i en annan värld där du Erik får fortsätta dina äventyr. Ta en tur med cykeln eller kajaken. Kanske springa en runda i en annan skog eller vandra i andra fjäll och lyssna på universums fåglar. Nu är din kamp här på jorden slut och jag arkiverar din blogg i mitt hjärta.
Det finns naturligtvis inget positivt med att en människa måste dö, men för mig var det possitivt att äntligen få lära känna Erik. Synd att den tiden blev så kort.
Jag citerar hans kusin Julius "Jag vet att var du än befinner dig, vilken skepnad du än har så kommer du göra det bästa av situationen och slå dig till ro. Vi ses i drömmarnas land"
Så hemskt tragiskt...
SvaraRaderabeklagar verkligen sorgen.
Han levde ett rikt liv...han var tvungen för att hinna.
Han hittade säkert glädjen i sina naturupplevelser, trots sin svåra sjukdom.
Ibland förundras man över styrkan hos vissa människor.
Ha en fortsatt bra resa på 2012...
Rantamorkramen.
Saknar ord...för just i ett sådant här ögonblick är alla ord för små, för små för att uttrycka sorg och känsla. Sen håller jag med Rantamor, man förundras över styrkan. Men som vännen i torpet sa, vad har jag för val?? Antingen att leva livet fullt ut eller också ge upp direkt, inget lätt val om man inte har orken.
SvaraRaderaExtra varm kram till dej vännen!
Åh, ja, usch och så tråkigt och sorgligt, en livsbejakande människa.....KRamar
SvaraRaderaKram
SvaraRadera/SA
Hej! Igår blev Lilly ett år äldre nämligen 60 år. Vi ska fira henne i helgen då hon jobbar i veckan. Ha en fin dag !
SvaraRaderaDet är alltid lika tråkigt när sånt händer.
SvaraRaderaNär jag läser detta så finns inga ord...det är så fruktansvärt tragiskt. Sänder varma tankar till dig och hans närmaste/Kram
SvaraRaderaSökte lite random på nätet och hittade din sida. Erik var en av mina bästa vänner och det var skönt att få läsa ditt inlägg om honom. Även om du inte träffade honom så mkt så verkar du ha fått en bra bild av honom. Och det var väldigt fina ord från Julius.
SvaraRaderaVänliga hälsningar
Kajsa