Ända sedan jag var liten har jag besökt höstmarknaden i vår stad. Jag har en stark tradition förknippad men detta jippo. Som liten var det alltid dessa lyckobrev och polkagrisar som hägrade och brorsan han skulle ha bomber och ärtrör. Utav dessa varor finns nu bara polkagrisarna kvar ( på denna marknad i alla fall) och det är tur det. Men det har kommit till så mycket annat. Skit säjer en del men jag säger skoj. Man behöver ju inte köpa allt man kan ju titta bara.
Jag hade inte tänkt att gå för det är mycket folk ute en sådan här dag och jag skäms över hur jag ser ut. ”Burkan” är inget allternativ längre för det ser ju ännu djä… ut. Det enda som man kan ha är ju solbrillorna, men de skyler ju inte särskilt mycket, det bara känns så. När klockan hunnit bli en bra bit över tolv bestämde jag mig i alla fall för att gå. Det fick väl bli som det blir tänkte jag.
Hade jag åkt på förmiddagen hade det passat mig bättre nu var det JÄTTE mycket människor i rörelse och många bekanta ansikten. Jag träffade på en hel del och alla betedde sig konstigt. GUD, de såg ju hur jag såg ut, men inte en enda kommenterade detta. Där stod de och låtsades som ingenting, som om jag inte betydde ett endaste dugg. Detta ÄR inte ett bra bemötande tycker jag. Jag vill prata om detta inte låtsas som det inte fanns. Då var det bättre på lördagen då någon bestört påpekade mitt prickiga ansikte. Då fick jag i alla fall chans att berätta vad det var. Idag kände jag mångas blickar och outtalade frågor.
Köpte lite marknadskarameller med hem till mig själv och mannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar