För cirka ett år sedan registrerade jag mig på Facebook. När en del av mina bekanta hörde detta tyckte de att jag inget hade där att göra, det var ju bara för ungdommar. Skulle jag nu spionera på mina barn som är ganska aktiva på denna sida? Ja, kommentarerna var ganska många och väldigt fåniga.
Men jag har verkligen fått ett bra utbyte av FB. Jag har andvänt mig av denna hemsida för att spåra upp gamla barndomvänner som jag inte hört av på 30 år. Förskolebarn som jag tagit till mitt hjärta och undrat vad det blev av dem. Jag har för det mesta blivit glatt överaskad. En liten flicka som jag följt under hennes förskoleår hittade jag nere i Australien där hon lever och mår bra. En annan blyg liten tös som aldrig gjorde något väsen av sig hittade jag i NewYork, där hon studerar juridik. Detta hade jag aldrig trott att hon skulle våga, åka tvärs över Atlanten alldeles själv. Jag har numera en etablerad mailkontakt med båda och det tycker jag är jätteroligt.
Men idag hittade jag ett annat förskolebarn till mig på FB och hennes historia gjorde mig inte glad. Hon hade lagt ut sin blogg adress där och det är denna som jag nu har läst. Har inte tagit kontakt med henne och vet inte om jag ska göra det. Efter det jag läst hennes blogg kändes det verkligen som jag spionerade på henne, den var så utlämnande. Det känndes sorges i mitt hjärta att det blev så här för henne i livet. Visst hon hade en del negativa saker med sig i sin ryggsäck, men inte så att man kunde tro detta.
Hon berättar i sin blogg att hon är narkoman. Varit inlagd på olika behandlingshem. Träffat många olika män som på olika sätt utnyttjat henne. Blivit misshandlat och varit och kanske fortfarande är inne i kriminalitet. Nu är hon gravid, och pappan till barnet är en mycket äldre missbrukare. Hon skriver att hon sedan 2 månader är ren men det är däremot inte mannen. Socialen är naturligtvis inkopplad. Ja vad säger man, stackars, stackars flicka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar