Barnbarnsbakis......

Jag har lärt mig ett nytt ord från Rantamor BARNBARNSBAKIS! Jo det kan man få, det är säkert och det har nog alla mor o farföräldrar upplevt. Men man kan också få abstinensbesvär till samma småfolk. Det får jag ganska fort efter det att de mina åkt hem till sitt igen. Det brukar bara dröja en vecka så smyger sig den känslan på. Då skulle jag önska att de inte bodde så långt bort från oss som de gör.

Tänk vad härligt det skulle vara att ibland bara kunna åka dit på ett par timmar. Fika lite tillsammans, spela några spel, läsa en sagobok eller ta en promenad till lekparken. Kanske kunna avlasta föräldrarna någon kväll så att de kunde gå på någon bio tillsammans.

Som det är nu är det lätt att få "barnbarnsbakis" då tiden då man träffas blir så intensiv. Man bor i samma hus och delar samma hushåll under en längre tid. Man tycker inte samma som barnens föräldrar i ganska många saker så det gäller att hålla tand för tunga. Ibland är detta svårt och ibland lyckas man inte heller med detta.

Men nu är det som det är, man får vara glad att ha de sina inom Sveriges gränser. Inte som den vänninna som jag stötte på i city en gång för ett tag sedan. Hon hade sina barnbarn lång borta på andra sidan jordklotet, i Australien. Hon var inte sååå..glad åt detta, tycket att mitt "gnäll" var småpotatis *skratt*.

Men, men man är sig ju själv närmast!