Ja det är nog så att jag efter olika resor inom vårdsystemet tappat förtroendet för en del läkare och annan sjukvårdspersonal. Inte till fullo men så mycket att jag inte kan ta till mig det som sägs om min diagnos på ett tillfredställande sätt. Detta är nu ett stort dilemma för mig och inte för vården. Jag måste glömma gammalt groll som varit oss emellan och tro på vad min nuvarande läkare säger. Kallar honom ”min” därför att jag vid tre tillfällen i rad fått samma läkare) Ja, vad säger då han:
Jo att nu MÅSTE jag avbryta min cytostatikabehandling IGEN. Jag har helt enkelt blivit överkänslig mot detta. Jag har blivit övermedicinerad under en för tajt tid. Nu MÅSTE jag rena kroppen ordentligt, göra mig ”vit” från detta cellgift. Han säger att de behandlingar som jag lyckats slutföra har fått bra resultat. De områden som återstår är inte i akut situation utan jag kan invänta hösten och återta cytostatikan då. Jag behöver så här lång tid för att återställa kroppen till 0-läge.
Sedan är inte sommaren någon bra tid att stå på cellgiftsbehandling. Visserligen gjorde jag det förra sommaren, men det var ingen höjdare. Man ska akta sig för att få solljus på behandlingsområden. Att gömma ansiktet bakom en ”burka” är inget som jag föredrar i sommarvärmen, nu i vinterkylan hade det passat bättre. Men nu är det som det är, jag följer doktorns råd. Faktiskt ska det bli skönt att släppa tanken på detta otyg . Jag får helt enkelt lita på ”min” läkare. Det som det handlar om nu är inte malignt melanom utan en ytlig form av skivepitel och av aktinisk keratos. Båda dessa diagnoser tillhör de snällare varianterna av hudsjukdommar som orsakas av solen.
Det känns riktigt skönt när jag nu sitter här och skriver ner detta. Jag skriver in det i hjärnan på något sätt. Övertalar och hjärntvättar mig själ till att se possitivt på min situation. Jag tror att det kommer att hjälpa mig, det känns faktiskt riktigt bra. Nu ska jag bara vänta på att svullnaden, sårskorporna och kliandet m.m försvinner från mitt lilla ansikte, sedan ska jag välkommna livet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar