FOTOTRISS del 146 # VID VATTEN

Frustrerande!

Skapande!

Förväntan!

Trots att det bara gått 54 minuter in på söndagen så är det väldigt många som hunnit lägga ut sina bidrag i Veckans fototriss. Jag blir nästan stressad. Tänker som så att hinner jag inte med nu så är det ganska kört att bli uppmärksam på sitt bidrag. Kanske dumt av mig att tänka så men så känns det just nu.

Men här kommer i alla fall mina tre bilder från temat " VID VATTEN"
Vill du titta på de andras bidrag kan du klicka in dig HÄR.

Tema Fredag en Lördag...........

Ja vad gör man när man inte hinner med att uppdatera temat på fredagen. Jo man lägger in det på Lördagen istället, *S*. "Allt är inte vad det ser ut som" var ju just temat. Så hos mig blev fredagen till lördag istället.
Hur ska man nu tolka denna bild? Är det livets början som kommer direkt från himmlen eller är det bara ett par lätt stekta frukostägg. Eller är det något helt annat? Ögon tolkar på olika sätt

Titta gärna in HÄR hos Carina på Tema Fedag och se andras inlägg

Musik & FotoTema/True Talent/En riktig talang

Denna vecka är det favoriter i det nya musikprogrammet True Talent som visas i TV 3 som gäller. Tyvärr Pia-Lotta har jag inte följt detta, men det sista avsnittet i torsdags såg jag och det var lite annorlunda mot tidigare tävlingar. Det fanns några där som jag gillade mycket( Ellinor Asp och Amanda Holmgren) men de har du redan lagt till i ditt inlägg. Så jag tänker vara lokalpatriot och lägga min röst på Sofia Olsson som kommer från mina hemtrakter. Jag tycker hon är bra och har sett henne tidigare i Talang där hon kom långt i tävlingen men lyckades inte ända fram. Nu får vi se hur det kommer att gå för henne här, det ska bli spännande så nu ska jag försöka att följa programmet framöver.
Sedan ska jag be dig Pia-Lotta om ursäkt för att jag inte deltagit i din musikutmaning på ett tag. Men det har varit så mycket annat nu i sommar så tiden har inte funnits. Men nu går vi mot lite höstliknade tider så nu ska jag försöka att delta framöver.
Gå nu in HÄR och lyssna på vad andra tycker om programmet och deltagarna. Kanske de har en klar favorit redan nu.

Nu är jag i Göteborg.....

Eller rättare sagt i Partille om man nu ska vara så noga. Jag har åkt i en nostalgivagn med Tågab hit. En inte så komfortabelresa men en upplevelse av 60-tals karaktär vill jag nog säga. Jag blev väl bemött och riskerade inte att bli avslängd av denna personal. Joda, visst hade jag biljett men med SJ kan man ju inte vara så säker.Tur att Bergslagståget trafikerar denna sträcka så att man kan känna sig trygg. Hade allt varnat mannen min att han kanske skulle bli tvungen att hämta hem mig från typ Skövde eller Herrljunga. Idag kan man ju inte vara för säker, eller?
Nere på Sveriges framsida är det "blött", här har det spöregnat inatt. Bilar stod och flöt runt i tunnlar och källarna i en del hus blev fyllda till bredden. Alla skyller på SMHI som inte gjort en tydlig prognos och gått ut med en varning. Men hade det hjälp, regnet hade väl kommit i alla fall. En liten undrar från mig bara.
Tur att min dotter med sin familj bor på höjden i Partille, här kommer det nog aldrig att bli någon översvämning utan här kommer vattnet att forsa neråt E 20 och Sävedalen istället. Att på på en höjd eller en klippa är inte så dumt i alla fall.

Hemma igen, fast helt försjunken i boken om Hundraåringen.......

Jovisst kom jag hem från pappa i onsdagskväll, men med ett oförrättat ärende. Inte kunde optikern fixa pappas glasögon, fast hennes affär säkert hade flera hundra glasögonbågar. Hans glasögon ÄR gamla och glaset naturligtvis detsamma så att slipa in dessa i ett par nya var helt otänkbart. Sedan tycket hon att han skulle göra en ny synundersökning så att han fick nya glas som bättre kunde hjälpa honom. Visst har hon rätt, men nu är det så att pappa är blind på ena ögat och det andra är kraftigt nedsatt av gråstarr. Så han har gått och väntat ett bra tag på att få komma in för att få gråstarren opererad. Att införskaffa ett par nya glasögon innan dess är lika med att kasta pengarna i sjön. Så det enda vi kunde göra var att köpa honom ett par vanliga läsglasögon i stark styrka så länge. Fast det var nog heller ingen bra ide för när vi kom hem igen sa han att han inte såg något med dem i alla fall.
Men nu har jag gjort vad jag har kunnat så länge. Har försökt att få tag på sjuksköterskan på ögon för att försöka att skynda på ärendet, men jag kommer inte fram. Blir placerad i telefonkö, fast sedan faller jag bort i alla fall. Men det är väl bara att fortsätta att ringa dag efter dag, någon gång ska det väl lyckats.
Något som var bra är att hemtjänsten har lyckats med att få pappa att godkänna att de kommer på ett personligt besök dagligen istället för att bara ringa. Då har de också lovat att ta med hans sopor som annars har samlats utanför hans dörr. Hoppas nu också att han inte ändrar på detta utan att det får bli så här nu framöver. Jag kan inte helt lita på detta han gillar ju inte att det "spring" hos honom. Tycker att de stör och lägger sig i.
Innan jag åkte till Västerås hade jag börjat att läsa om Allan, Hundraåringen ni vet som klev ut genom sitt fönster på äldreboendet i Malmköping och försvann. En helt fantastiskt bok och sedan jag kom hem igen har jag inte kunnat lägga den åt sidan.
Faktiskt när jag gick med min far över torget i ösregnet i Västerås på väg till Optikern så känndes det faktiskt som jag hade Hundraåringen bredvid mig. Jag tror också att min far hade kunnat gjort detsamma om han bott på ett boende och kommunen ville fira honom. Trots alla krämpor han har så hade han nog kunnat klättra ut och fixat skjuts ut i världen. Fast om han hade blandat sig med kriminella nja... det tror jag inte. Där går gränsen.

Måste ta en dagstur till Västerås............

Bilden är lånad HÄR.

Aj aj aj pappa har tappat sina glasögon och råkade otursamt också att trampa på dem. Glaset höll men bågarna gick sönder. Han ser inte mycket utan dem utan har nu ett tag försökt att läsa dagstidningen med förstoringsglas. Det går inget vidare, utan han får mest hålla till bland det fetstilta. Han hade tänkt att fixa glasögonen själv sa han, ta en taxi ner till city och sedan leta upp den optiker som han köpte dessa av för MÅNGA år sedan. Att han knappt orkar stå på benen verkade inte vara ett hinder denna gång.

Hemtjänsten vill han inte be om hjälp, utan avfärdar detta med att "sådana här ärenden gör inte de, det måste man ordna själv." Att han råkar vara en riktig skruttig och gammal herre som knappt orkar gå från sovrummet till köket utan sin rullator, hör inte hit, enligt honom.

Jag tror inte på pappa när han resonerar så här. Jag är istället väldigt övertygad om att han inte vill ha så mycket hjälp av kommunen då han i så fall får betala för alla påbörjade timmar de hjälper honom med. Han är snål, snål mot sig själv. Han har en god ekonomi och skulle kunna ha det bättre nu på ålderns höst.

Istället lever han på gränsen till missär. Släpper in hemtjänsten en gång i månaden så att de kan städa av det värsta och lider helvetes kval medans de är där. Tycker att de rotar runt bland hans saker. Hemhandlat får han en gång i veckan och de varorna tar han emot strax innanför dörren. Längre får de inte gå. Varje morgon svarar han i sin telefon att han mår bra ( fast att han kan ha sådan värk att han knappt orkar upp till toa.) då komunen ringer för att höra hur det står till, att få ett personligt besök med mer hjälp eller lite småprat är inte att tänka på.

Jag skulle vilja att pappa flyttade in på ett Servishus där han kunde få mer tillsyn och hjälp. Jag skulle känna mig mer trygg om han bodde så. Som det är idag kommer han aldrig ut, har ingen hjälp med sin hygien eller sin klädvård. Han har INGA anhöriga i Västerås som bryr sig om hans välvilja. Fast detta med flytten vill han förståss inte höra talas om så det är inte något som kommer att ske. Jag får väl finna mig i situationen, trots att det ibland kan kännas riktigt tungt.

Fredagstema # UTE.

Härligt är det när sommaren kommer och man kan torka sin tvätt UTOMHUS. Det är visst inte bara jag som tycker detta. På min väg hemåt från Malmköping i sommar stannade vi till vid Julita gård. Där bor en gammal bekant till mig och mina barnbarn. Ja, faktiskt gillar mannen min honom också. Vem? Jo Pettson, han ni vet som odlar köttbullat i landet och gillar pannkakstårta.
Han gillar också att hänga UT sinna kalsonger på tork. Då blir det en frisk lukt i dem, tvärt emot vad det förmodligen var innan. *skratt*
Hos Sinneskatten hittar du fler bidrag på temat UTE.

ABC Wednesday/Onsdag #Letter C

The world's cutest clown! Yes it is my granddaughter Maya Here she have found masquerade box at my house.
Världens sötaste clown! Ja det är mitt barnbarn Maya som här har hittat maskeradlådan hemma hos mig

More from C-theme can be found Here

Hon fick åka hem igen.........

De skrev ut Maya idag från Mälarsjukhuset. De kunde inte hitta felet på henne och tyckte att hon var alldeles för friskt för att ligga inlagd. Hon hade dock ont i magen ännu då hon åkte därifrån med mamma, pappa och lillebror. Undrar om det kostade Södermanlands landsting för mycket att göra en grundlig undersökning eller var det OK att göra så?
Nu skulle de söka fortsatt vård hemma i Stockholm istället sa doktorn på avdelningen. Vad han då kunde ha gjort var väl att skriva en remiss till SÖS där de har varit förut så att de hade sluppit att börja om från 0 då de kommer hem igen. Nu blir det ny tid på vårdcentralen med undersökning, väntan på remiss från den aktuella doktorn och sedan SÖS (får vi hoppas).
Just nu är hon bättre i magen fast hennes sänka är förhöjd den ligger på 67 så något ÄR ju fel i hennes kropp. Nu befinner de sig i sin husvagn i Malmköping för att packa ihop och fara hemåt senare ikväll eller imorgon. Allt beror på hur det blir med Maya. Har vi tur så är det bara en vanlig tarmvirus och jag en nojjig och gaggig mormor. Men jag älskar mina barnbarn så oerhört mycket och är så rädd att något ska hända dem. Jag önskar dem allt gott i världen. Det onda kan dra till fanders!
Hoppas att det gjort det också.

Nu är jag både ledsen och orolig............

Vid lunchtid idag kom ett sms från ena dottern att hon åkt till Mälarsjukhuset i Eskilstuna med vår lilla Maya. Hon hade så ont i magen och hade mått illa och kräks vid flera tillfällen under morgonen. Det ville inte ge med sig utan Maya var riktigt ledsen för hon hade så ont.

På akutintaget misstänkte de att det kunde vara blindtarmen som spökade och hon fick läggas in för observation. De har gjort flera undersökningar och tagit flera prover men än så länge har de inte hittat orsaken till det onda. Maya har fått dropp och när nålen skulle sättas så var hon riktigt ledsen trots att syster hade satt ett bedövningsplåster först på armen. När hon senare skulle göra ett ultraljud på magen och över njurarna var hon rent av skräckslagen och grät ännu mer. Alla dessa apparater skrämmer henne hon har ju aldrig legat på ett sjukhus förr. Allt är nytt och upplevs otäckt av henne. Doktorn och sjuksystern tycket hon var duktig så hon fick ett fint Hallo Kittymärke, detta berättade hon när jag senare pratade med henne över telefonen.

Nu i kväll hade hon funnit sig lite bättre på avdelningen. Hon har en egen tv och flera filmer som hon och mamma Karin legat och tittat på. Värken kommer och går så vi får se hur natten blir.

Något som jag tycker är konstigt är att de ger henne Alvedon mot febern då hon har ont i magen. Då stillar de ju de symtomerna också. Visserligen skönt för Maya men om det skulle vara blindtarmsinflammation så döljs ju ett framskridande förlopp tycker jag. Men förhoppningsvis vet de vad de gör. Det är jag som inte får ro inne i skallen. Tankarna far än hit och än dit.

Nya besked får jag imorgon och de hoppas jag är possitiva. Godnatt min älskade Maya.