Aj aj aj pappa har tappat sina glasögon och råkade otursamt också att trampa på dem. Glaset höll men bågarna gick sönder. Han ser inte mycket utan dem utan har nu ett tag försökt att läsa dagstidningen med förstoringsglas. Det går inget vidare, utan han får mest hålla till bland det fetstilta. Han hade tänkt att fixa glasögonen själv sa han, ta en taxi ner till city och sedan leta upp den optiker som han köpte dessa av för MÅNGA år sedan. Att han knappt orkar stå på benen verkade inte vara ett hinder denna gång.
Hemtjänsten vill han inte be om hjälp, utan avfärdar detta med att "sådana här ärenden gör inte de, det måste man ordna själv." Att han råkar vara en riktig skruttig och gammal herre som knappt orkar gå från sovrummet till köket utan sin rullator, hör inte hit, enligt honom.
Jag tror inte på pappa när han resonerar så här. Jag är istället väldigt övertygad om att han inte vill ha så mycket hjälp av kommunen då han i så fall får betala för alla påbörjade timmar de hjälper honom med. Han är snål, snål mot sig själv. Han har en god ekonomi och skulle kunna ha det bättre nu på ålderns höst.
Istället lever han på gränsen till missär. Släpper in hemtjänsten en gång i månaden så att de kan städa av det värsta och lider helvetes kval medans de är där. Tycker att de rotar runt bland hans saker. Hemhandlat får han en gång i veckan och de varorna tar han emot strax innanför dörren. Längre får de inte gå. Varje morgon svarar han i sin telefon att han mår bra ( fast att han kan ha sådan värk att han knappt orkar upp till toa.) då komunen ringer för att höra hur det står till, att få ett personligt besök med mer hjälp eller lite småprat är inte att tänka på.
Jag skulle vilja att pappa flyttade in på ett Servishus där han kunde få mer tillsyn och hjälp. Jag skulle känna mig mer trygg om han bodde så. Som det är idag kommer han aldrig ut, har ingen hjälp med sin hygien eller sin klädvård. Han har INGA anhöriga i Västerås som bryr sig om hans välvilja. Fast detta med flytten vill han förståss inte höra talas om så det är inte något som kommer att ske. Jag får väl finna mig i situationen, trots att det ibland kan kännas riktigt tungt.
God morgon. Kan han inte flytta till Kristinehamn o nära till dej då. Min kusin flyttade dit när hon inte orkade med Nynäshamn längre. Hon är över 80 år. Kram
SvaraRaderaUsch, vilket elände, både för dej och för honom!! Å idag får man inte gå emot någons vilja, om det inte är en fara för livet. Men det där med hemtjänsten, man betalar inte hur mycket som helst, det finns ett maxtak. Å det är inte skyhögt, säkert olika för olika kommuner, men det är för att äldre inte ska anse sej inte ha råd. Nu är det nog så med äldre att man växer in i rollen att spara ordentligt på ålderns höst, men man kan ju undra till vad...?? Hoppas du kan så ett lite frö hos pappa att flytta i allafall, man kan ställa sej i kö, man behöver ju inte tacka ja om man blir erbjuden...
SvaraRaderaHa´en bra dag och kör försiktigt ned till Västerås!!
Kram
känner med dig, och förstår din sits..inte lätt inte lätt..Envisa föräldrar..de fattar inte sitt eget bästa...kanhända de känner sig någorlunda friska och levande, så länge de hänger kvar på den lilla tråden de klarar sig själva..men ack så svårt för oss, deras barn. Min mamma är likadan. Vägrar hemtjänst, vägrar all hjälp hon kan få..utom av mig förstås..och ibland känns det inte bra, att alltid tänka på mamma..vad gör hon, hur har hon det, har hon ätit har hon handlat, har hon ramlat , har hon tagit sina piller...mmmm..oro och dåligt samvete..men klart det är skönast att ha dem nära..så jag förstår dig..Västerås, ja där bor ju även min pappa..Han är rätt skruttig han med,men klarar sig än så länge själv. Ett servicehem, det vore ju så bra, men jag tror inte de får chans att bo där, hur lätt som helst...så länge de står på benen och är klara i huvudet..ja ja inte lätt inte lätt...hoppas din pappa får nya brillor idag..Kram Karina
SvaraRaderaOj, man blir så ledsen över de gamla ibland och dom är så tappra och jag ser vad du skriver att han mycket väl skulle kunna kosta på sig hemtjänst mera och allt annat, men de gamla vill inte det....har jag märkt. Håhåjaja!
SvaraRaderaAgneta kram