Javisst det har ju varit kalas.......

För en vecka sedan skrev jag att vi skulle ha släktfest på min man sida. Det har vi så klar haft också och vi blev 108 stycken som slöt upp. De kom från när och fjärran, ung som gammal. KUL!
En del hade jag förståss träffat förr men riktigt många var nya bekantskaper för mig. Men nu när vi blev så många var det också svårt att få en pratstund med alla. Det var många som man bara såg på håll trots att det minglades friskt.

En fiskdamm för alla barn hade min älsta dotter fixat. Kön blev lång av godissugna ungar. Här är det min lille Erik som just fått napp.

Bakom skynket till fiskdammen såg det ut så här. Där stod Moa och krokade på påsarna. Ibland skojade hon till det och satte fast en sko på kroken istället.

En tipspromenad stod också på schemat. Svåra frågor för vuxna tyckte jag och hade helst svarat på barnfrågorna istället. Jag fick bara 6 rätt av 12. Kanske det inte var så dåligt föresten för den som var bäst hade fått ihop 9 rätt och vann ett Chokladfondue set. Attans också det hade jag vilja haft. Jag älskar choklad!

Därefter satte vi oss till bords för att avnjuta den catrade maten. Ett litet virrevarr blev det dock då alla tallrikar skulle serveras då det inte fanns någon anställd serveringspersonal. Några från varsitt långbord fick i uppgift att hjälpa catringskvinnan. Det löste sig tillslut och alla blev nöjda.

Lite underhållning blev det också från våra barn. Här sjunger de Emil i Lönnebergas "Snickarboa" tillsammans för oss alla. Flickorna i prickigt är mina flickor Maya och Moa. De var jätteduktiga och väldigt modiga som vågade gå upp på scenen. Lille Erik i rutig skjorta finns också där men han var nog mest med som stöd.*skratt*

Här är det Maya som ensam sjunger Idas sommarvisa för oss allesammans. Gud vad modigt gjort!

Till höger på bilden är det Moa som sjunger ut. Ordet blyg det hade de inte hört talats om denna kväll. Vilka blivande stjärnor! Kanske Erik blir deras manager.

Därefter blev det dans. Här är några släktingar från Orsa som steppade loss på dansgolvet. Ja de var föresten de som var de flitigaste av alla.

Jodå visst tog jag och gubben en rejäl sväng också. Det känndes i fötterna i flera dagar efteråt.

Ja det var den släktfesten. Nu önskar jag bara att någon kunde ta tag i min släkt också. Skulle vara så intressant och roligt att träffa mina alla kusiner och andra släktingar också för den delen. På min pappas sida finns det ganska många som jag är riktigt nyfiken på.