I 11 år bodde jag i ett SLOTT ett ”Vällingslott”. I 13 år fick min mamma slita med sina hushållsbestyr. Bära ved och värma vatten. Gå upp flera gånger per natt för att lägga in i kakelugn och spis. Allt ansvar blev överlagt på henne då mina föräldrar valde att gå skilda vägar när jag var så där en 4-5 år.
Pappa flyttade långt bort och vi sågs bara några helger om året. Då fick vi resa med tåget till honom. De första gångerna mötte han oss i Hallsberg där man var tvungen att byta tåg, men senare fick vi åka själva hela vägen. Detta minns jag med fasa för jag ville inte resa från mamma, då kom min separationsångest fram. Trots att pappa alltid var snäll 0ch försökte att göra oss tillags tyckte jag inte om honom. Han hade varit borta så mycket under de år som mamma och han varit gifta så jag hade inte knutit an till han på något sätt. Farmor pratade illa om mamma gav henne skulden till att äktenskapet tog slut. Det var många fula ord som hon kallade min mamma så att jag hörde det.( Ja, det var väl meningen att jag skulle höra och sedan tala om för mamma när jag kom hem) Pappa såg jag mest som en sträng farbror som ville ändra om och bestämma i mitt liv. Men som barn har man inget att säga till om, så resorna blev av och tårarna blev många.
Hemma i ”Slottet” bodde också min älskade mormor Jussy Persson. Hon blev änka tidigt då min morfar dog när jag bara var ett år. Mormor var mitt allt efter mamma. Jag älskade denna kvinna hon var min tryghet när jag var liten. Det var till henne jag gick till efter skolan, fick saft och nybakade bullar. Vi spelade kort (Trettiett och Svarta dam), Fia med knuff och Plocke pinn med tändstickor. Mormor skaffade både telefon och tv före oss, så det var hos henne vi spenderade tvkvällarna med att bl.a titta på Karusellen och Alfred Hitchocks skräckfilmer. Strax under mormor bodde en man som hette Knut Lundell han blev änkling i ungefär samma tid om mormor förlorade morfar. Farbror Knut och mormor slog följe på livets väg och Knut blev för mig en ny morfar. De flyttade aldrig samman utan levde som ett modernt särbo par.
När jag var 11 år hade min mamma fått hyreskontrakt på en nyproducerad lägenhet i ett alldelse nytt bostadsområde i vår stad. Nu skulle vi flytta från detta omoderna gamla Vällinslott och in i detta nya moderna hyreshus. Nu fick vi värme på element som mamma kunde reglera som hon ville. Vi fick varmvatten i kranarna. Vi fick toalett inomhus där man bara kunde dra i en kula så försvann allt vad dynga hette. Ett eget badkar som ofta fylldes med hett vatten där man sedan bara låg och njöt i fulla drag . Innan var man hänvisad till kommunens badhus och där fanns ingen som helst SPA känsla. Fort dit och fort därifrån, det såg badtanterna till. De gillade inte att ungarna lekte runt i varken tvätt, bartu eller i den lilla bassäng som fanns.
Naturligtvis flyttade min mormor med oss till lägenheten. Hon fick ta det ena sovrummet som sitt och vi delade på de två resterande.Mormor bodde hos oss i ett par år, sedan fick också hon ett modernt boende inne i själva centrum där det var nära till all service. Nu slapp både hon och mamma detta eviga slitande och släpande för att få någolunda komfort i sina hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar