VARMT VÄLKOMMEN ATT DELA DEN MED MIG
måndag 1 februari 2010
Kakelugn och vedspis.
När jag var liten bodde jag i ett SLOTT! Ett stort rödmålat träslott som det fanns 12 rum och 12 kök i . En jättestor vind där vi barn ofta lekte till de vuxnas förtret.I folkmun kallades det Vällingslottet. Varför vet jag inte med bestämdhet men tror att huset på 1800-talet var något utskänkningstället för de arbetare som jobbade på stadens stora industri, den mekaniska verkstaden KMW. Då var det inte tal om lunchrestaurang utan då var det vanlig välling som gällde. Sedemera blev detta stora hus omgjort till arbetarbostäder och min morfar var en av alla dessa män som arbetade där.
Pappa fick också arbete där och flyttade in med mamma i en av de tolv lägenheterna. De var säkert lyckliga att ha fått något egen men det blev ett slit då inga bekvämligheter fanns. Det föll mest på mammas lott då pappa ofta var hemifrån på jobb. Ingen modern värmekälla fanns utan det var att elda i vedspisen och i kakelugnen. Veden kom ju inte in av sig själv heller utan den skulle huggas och bäras in en trappa upp. På vintern gick det åt massor av ved och det sista som måste göras på kvällen var att bära in så mycket så att det klarade sig över natten och över frukost. Det hände ofta på vintern att vattenkranen frös om man drog till den, den var tvungen att stå öppen så att det rann en liten stråle vatten ner i hon. Men jag kommer inte ihåg att jag tyckte att vi hade det tungt och jobbigt. Det enda jag minns med fasa var att besöka utedasset kalla vinterdagar. Det hade jag gärna viljat sluppit.
Annars var nog detta boende ett SLOTT för mig. Vi hade en jättestor gård med syrenbersåer, gräsmattor och trädgårdsland där varje familj odlade det de ville ha. Trädgungor av många slag och en egen skidbacke på tomten. Nedanför backen breddde det ut sig en gräsplan som vår och sommar brukades som fotbollsplan. Många kamrater fanns det också där så för det mesta hade man alltid någon att leka med. Det var Inger, Berit, Gurli, Gunvor, Renate och lilla Britta. Ibland fick man vara med pojkarna Tord, Tore samt brorsan. Oj vad många lekar vi lekte tillsammans. Kurragömma, Trädkull, Blindbock, Sista paret ut, Gömma nyckel/sten, och Ryska posten m.m Visst hittade vi på bus också som att spela harts på grannarnas fönster och smyga in på dassen och skrämma de som satt där. Fast att vi bodde så lantligt tog det mig bara 5 minuter till stadens stora lekpark och 10 minuter intill centrum där varuhuset EPA och alla biograferna fanns.
Men nu som vuxen förstår jag att mamma hade det mycket arbetssamt med att få till det i alla dessa obekvämligheter. Inget varmvatten det fick hon värma på spisen. Inget värme element som hon enkelt kunde reglera. Ingen elektrisk tvättmaskin utan en bykgryta som låg i ett av uthusen och ett kallkar som hon sköljde allt i. Vintertid skickades all vitvätten bort för då kunde man inte andvända tvättstugan. Klädtvätten gjordes hemma i köket. det hängde alltid kläder ovanför vedspisen. Alla dagar utom söndagar då skulle det vara rent och fridfullt i huset. Då serverades alltid efterätt och man fick kolsyrad dricka till maten i finglas
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Godmorgon Agnetha!
SvaraRaderaVilken kul och intressant läsning, det får mig att tänka på "Barnen i Bullerbyn" (TV-serien av Olle Hellbom).
På vissa ställen i Köpenhamn har man fortfarande toaletten "ude på gangen". Då går man från köket och en halv trappa upp eller ner. Så jag kan tänka mig hur det var att sitta på dasset Ditt på vintern när Du var barn (Tvi 17), inget vidare.
Nej, vi har tur som har den "Lyx" vi har idag
på de flesta håll här i Sverige.
Ha en fin Onsdag!
Kram
Stevie
PS! Fortfarande problem med Metrobloggen, mina förhands programmerade inlägg kommer inte igång. :(