Trots att jag har börjat att berätta om tonårstiden i det nya bostadsområdet, går mina tankar tillbaka till tiden i ”Slottet”. Jag tror att det är de första 10 åren i livet som lämnar störst avtryck, som man minns antingen med glädje eller sorg. Eller för all del både och. För mig är det så nu i allafall att alla tankar åker än hit än dit inne i hjärnan. Men allt handlar om barndommen i Vällingslottet och vårt boende i stadsdelen Villastaden.
Som jag skrivit förut hade jag många vänner, både i Slottet och i husen och gårdarna runt omkring. En vän som bodde några hus bort var lite äldre än mig. Har förstått att hon var med mig de gånger som hon saknade jämngamla att vara med. Men det gjorde inget för jag hade väldigt roligt tillsammans med henne.
Vi höll till i ett gårdshus hemma hos henne. Där rustade vi iordning något som liknade en låtsatslägenhet där vi lekte att vi var vuxna. Min vän tjuvlånade smink från sin syster och jag fick vara sminkmodell. Sedan tuperade hon upp mitt hår i en gigantisk frisyr. Ja det såg nog verkligen komiskt ut för jag kan nog bara va varit 10 -11 år. Hennes ”man” var den store Elvis Pressly och min var Cliff Richard. Vi spelade deras låtar på hennes grammofon och minade till musiken, naturligtvis tillsammans med både Elvis och Cliff. Vi satt där och låtsasrökte och drack drinkar ( jordgubbsaft). Ofta hann jag inte tvätta bort kajalen och läppstiftet för tiden sprang iväg och jag var tvungen att skynda hem till middagen. Ja, jag kan väl säga så här att INTE blev mamma GLAD då hon såg hur jag såg ut, men hon gjorde inte något stort väsen av det heller. Men mormor var jag glad över att inte stöta på i denna maskering.
Jag gillade Cliff Rickard stenskarpt och hans musik var underbar. Kommer så väl ihåg just den här låten: Do you wonna dance: Klicka på länken här till höger så får ni höra. http://www.youtube.com/watch?v=QQ957Ca8Eo4. Tänk om Cliff visste att han prytt väggen på vårat UTEDASS ha, ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar