Min Oro.

Här på Bloggen stöter man på flera personer som skriver om sitt liv efter att de genom gått en Gastric Bypass operation. Jag har följt dessa människor i deras skrivande för att få mer information än vad jag kunnat läsa mig till på faktasidorna.

Varför detta då undrar någon säkert?

Jo, för att min yngsta dotter ska på tisdag genomgå just en sådan operation och jag tycker att det börjar att kännas nervöst. Många tankar har genomforsat mitt huvud om tänkbara situationer som kan hända. Vetenskapen går ju emot naturläran, man ändrar ju om i den kroppsliga funktionen. Jag är livrädd att det ska gå fel. Fast om man ska tro på statistiken så är den väldigt liten att något sådant ska hända. Men som mamma finns oron alltid där.

Jag har också funderat på om jag har någon skuld i att det blev så här för henne. Hade jag förmycket pulver i vällingflaskan då hon var babies? Gav jag henne fel mat som liten? Fick hon förmycket godis? Ja, listan kan göras hur lång som helst med funderingar. Svar det får jag inga och vad skulle de i såfall hjälpa.

Synd att jag inte kan hitta Bloggar som anhöriga har skrivit om just detta. Det skulle varit skönt att fått dela sina tankar med någon som varit i MIN situation och vet vilka funderingar man har.

Jag tar tåget upp till dottern imorgon eftermiddag för att hjälpa till lite med barnen och att vara behjälplig i största allmänhet.