VARMT VÄLKOMMEN ATT DELA DEN MED MIG

måndag 17 januari 2011

Hemma igen men mycket sorgsen!

Har varit i Nacka för att se till mina barnbarn då dottern skulle åka på Tallinkryss tillsammans med mannen. Kryssningen fick ställas in på grund av sjukdom och är satt på framtida nöjen. Vi stannade dock kvar över helgen då vi ändå hade åkt över 30 mil för detta tillfälle och mina underbara barnbarn kan jag inte få för mycket tid med. Ni som läser här hos mig vet väl i detta laget att barnbarnen är hela mitt liv, de kan jag gå genom eld och vatten för, de är mina stora kärlekar här i livet.
Så att skiljas är faktiskt som att dö en smula. Det känns hårt och ledsamt. Man reser med tårar i ögonen och ett hjärta som värker av längtan innan man hunnit köra av parkeringsplatsen.Denna gången var jag inte ensam om att vara ledsen. Min lille Erik blev sorgsen och en liten tår kom i ögonvrån samtidigt som han sa.
- Nä... inte hejdå!
Jag önskar att livet hade varit annorlunda!

7 kommentarer:

  1. Förstod inte riktigt men det är väl inte något av barnbarnen som har blivit sjuk ???
    Hoppas att det inte är något allvarligt.

    KRAM.

    SvaraRadera
  2. Hoppas på bättring. Det jag skrev om stod i Karlskaoga Kuriren idag. Dom fann visst kroppen i helgen. Kram

    SvaraRadera
  3. Rantamor: Nej då inget allvarligt "bara" mitt hjärta som håller på att brista av sorg och längtan efter de små. Föresten ett brustit hjärta är väl allvarligt.

    SvaraRadera
  4. ja...jag förstår...de underbara stunderna tillsammans med barnen och barnbarnen, det är det bästa som finns!! Synd om dig som bor så lång ifrån!! Jag fick veta i helgen att barnbarn nr två är att vänta...jätteskoj!! Kram Karina

    SvaraRadera
  5. Så fint du beskriver din vistelse hos barnbarn och din längtan efter att snart träffa dem igen.

    SvaraRadera
  6. Ja barnbarnen är livet. Ja fick se den lilla som hastigast i dag i dörrhålet när svärdottern var hit med alvedon till mig. Se men inte röra var det idag eftersom jag fortfarande är sjuk.
    Hoppas att du piggnat på dig nu. Kramar o ha en fin dag!

    SvaraRadera
  7. Känner precis som du.....fast jag har turen att ha min gosing(2 1/2 år) på nära håll, kan när jag får för svår längtan bara åka till honom. Nu när han börjat prata är så härligt.
    Ikväll när vi vinkar hej då säger han famo, faffa gå in, det är kallt....man bara smälter.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...