
Idag så har mitt barnbarn Marcus kommit på besök. Han ska vara här denna vecka då han har sportlov från skolan. Detta har jag skrivit om i föregående inlägg. Vad jag inte berättade om där eftersom jag då inget visste var att återigen så klantade sig företaget SJ.
Tåget som han skulle åka med var noga valt då kravet för resan var att det skulle vara ett direkttåg så att han inte skulle behöva byta. Det var ju första gången han åkte själv och han är ju bara 9,5 år. Själv tycker han förståss att han är hur världsvan som helst och klarar alla hinder, men det tycker inte föräldrarna och vi.
När han kommit på plats på tåget i Göteborg så medelades att resrutten var ändrad pga ett tekniskt fel på banan mellan Dergerfors och vår stad. I Degerfors var alla passagerare tvungna att byta till buss. Vad gör man? Tar pojken av tåget och säger -sorry då får inte åka. Nej inte kan man krossa ett pojkhjärta på självaste hjärtedagen heller. Nej man ber konduktören att vara honom behjälplig när de väl är framme i denna kommun och se till så att han kommer på rätt buss. Detta gjorde hans pappa och bad också en medresenär att hålla ett öga på honom.Sedan blev jag uppringd och fick allt detta berättas för mig.
Nu är det så att jag är en orolig människa, speciellt då det gäller mina barnbarn. Inte litade jag på att denne konduktör skulle komma ihåg det han lovat. Inte heller litade jag på medresenärer som lovat det ena och det andra. (Kanske är jag överkänslig och överreagerar.) Men man läser om så hemska saker i tidningarna varje dag. Världen idag är hård och otrygg.
Så det var inget annat än att starta upp en igenisad bil och ställa färden till järnvägsstationen i Degerfors för att möta upp honom. Vi tog det säkra framför det osäkra, det var ingen större uppoffring från vår sida. Väl framme så konstaterade vi att det var tur att vi åkt. För på järnvägsparkeringen stod inte EN buss utan säkert sex eller sju bussar och väntade på resenärer. Här var det inte svårt att komma på fel buss om nu både konduktör och medresenär glömt bort sitt löfte.
Men nu är han här och allt är frid och fröjd. Vi har kramat om varandra ordentligt. Festat runt med hjärtetårta och spelat lite kort. Han är en hejare på Vändåtta och Vändtia, så där liggar man allt i lä, t.o.m. gubben min åker på stryk.