Resume av kvällens möte i "Det Okända"..........

Ja här sitter jag nu och ska försöka att göra en resume av kvällen men Mia Ottosson. Det är inte lätt för jag vet inte riktig hur man sätter ord till sådana här känslor. Det som man får uppleva under kvällen är storslaget och stundtals undrar man om det verkligen är sant. Men att så många människor i salongen bekräftar det hon berättar kan ju inte betyda annat.

Till en början trodde jag stenskarpt på att min lilla mamma hade kommit på besök. Mia beskrev en liten dam som hade en dotter i salongen som hon hade blivit beroende av de sista åren i livet. En dotter som hade tagit över rollen som "mamma åt sin egen mamma". Jag var bombsäker på att det var hon ända till det började att pratas om cancer. Min mamma dog inte i cancer utan av sviter från ett fall på äldreboendet. Men det dröjde inte lång stund förän en annan kvinna gav sig tillkänna och bekräftade att det var hennes mamma.

Det kom mera påhälsningar till andra deltagare som alla ville lämna ett medelande till de sina. Stundtals var det väldigt känslosamt.

Efter en lite paus återtog Mia seansen men nu i en annan bana. Hon hade på ett skissblock ritat fram två ansikten som skulle föreställa två olika män som båda ville lämna en hälsning och några budskap. Hon berättade lite om var och en och undrade om någon i salongen kände ingen något. Jodå det dröjde inte lång stund innan den förste mannen blev identifierad.

När den andre mannens livsprofil påtalades hörde jag en röst från extradotten min som hade följt med. -Ja, jag känner igen honom, sa hon högt och tydligt! Va,tänkte jag och satt mig käpprakt upp, vad sa hon! Mediet fortsatte att berätta mera och tillslut fattade också jag vem hon pratade om. Vilken känsla, det bara bubblade i kroppen. jag blev så glad. Mannen hon pratade om var dotterns svärfar som rest till änglahimlen för flera år sedan. Han var också en väldigt god vän till både mig och min man. Han lämnade sådana upplysningar om saker som ingen annan kunde ha vetat om. Så detta behövde jag inte alls tvivla på.

Kvällen avslutades med att Mia lämnade ut en tavla till en kvinna i publiken. Denna tavla hade hon målat innan och den föreställde kvinnas Aura. De var båda obekanta med varandra innan detta möte. På något konstigt sätt visste Mia om att denna dam skulle komma att besöka tillställningen.

Tänk vad det finns mycket i denna universum som vi arma människor inte har en susning av.

Ja, jag vet att många tvivlar på detta och kallar det för både det ena och det andra. Men för mig är det verklighet och jag besöker väldigt gärna Mia Ottosson igen.

Godnatt nu ska jag gå och sova.