Livet är tufft...men det går förvånandes bra

Efter att i 13 dagar avstått från allt vad socker heter har jag denna helg utsatt mig för en stor prövning. "Grabben" är här denna helg och då är det fredagsmys och lördagsgodis som gäller. Det ska ätas framför TV och då naturligtvis Pizza. För så vill han ha det och så får han det. Han är nöjd och glad och tycker livet är toppen. Å det är ju det viktigaste. Konstigt nog har detta inte gjort mig ett dugg. Det har inte ens dragits i munnen.

 När vi har fikat har jag ätit fruk till kaffet. Tänk det är faktiskt gott fast det egentligen inte passar ihop. När han prasslat med sin godispåse har jag inte ens hört det. När han åt Pizza så åt jag och "Hjärtat" en jättegod sallad. Inte en enda kolhydrat fanns i den. Faktum är att jag knappt äter några alls och det går riktigt bra. Det går att klara sig utan smörgås och potatis det finns så många andra allternativ.

Tänk om det kan vara så här hela tiden men det är nog en dröm. Fast jag får väl vara glad för det jag klarat av så här långt . Resultatet  ser jag först på fredag då jag kliver upp på vågen. Ska allt försöka att träna lite mera på Monstermaskinen också. Fast gud ska veta att det inte är kul.