VARMT VÄLKOMMEN ATT DELA DEN MED MIG

måndag 14 januari 2013

Nu kan jag SKYPA......inte illa va?

Idag har jag lärt mig att andvända Skype. :) Det var "Hjärtas" arbetskamrat som var här som visade mig. Lite invecklat men jag vänjer mig säkert med tiden. Har skypat med dottern och barnbarnen i Nacka för en stund sedan. Kul att se dem man pratar med. Nu känns inte avståndet så stort. Nu kan man ju ta del av varandra på ett annat sätt. Lite fåfäng är jag, för gud hur man ser ut i denna webbkamera. Här är det inga "photoscapeade" bilder utan bara naturligt. Fast nog undrar jag om det inte förvrängs lite i alla fall *skratt* För inte kan det väl vara sååå illa?.. Kanske är det min kamera som missvisar för barnen var jättefina.  :)

Tänk vad tekniken har utvecklats från det jag var liten. Då hade vi ingen telefon utan fick gå till Telegrafen och ringa och skulle vi ta emot något samtal så kom det ett telegrambud att vi skulle infinna som vid en viss tidpunkt på telegrafen. Den som först skaffade telefon var min mormor så det var till henne vi gick innan vi skaffade den tekniken själva. Detta att man skulle kunna se den man pratade med var rena science fiction. Trodde aldrig att man skulle få uppleva det. Men så fel man kan ha, för nu är det ju fullt möjligt. Undrar när man åker till en annan planet eller gallax? Ja då finns inte jag det förstår jag men kanske barnbarnsbarnen om det finns några??

8 kommentarer:

  1. Visst är det förunderligt att man kan se varandra när man "Skypar". Inte för att jag har provat, men jag har ju sett mig Man ser ju inte klok ut, precis som du skriver. Både Barn, Barnbarn och kanske till och med Barnbarns Barn kan otroligt mycket med än vi i första ledet. Mina Barnbarns Barn är lite för små än, men det lär de kunna, för deras föräldrar är MER eller mindre Datorexperter, inte bara nördar.

    När jag var ung fick vi gå till en telefonkiosk om vi ville ringa någon.

    Sv: Lustigt att du också har den där underbara höstbilden i minnet. Jag glömmer den aldrig.

    Kram/Gilla

    SvaraRadera
  2. Det försvann lite i min kommentar.

    Jag har ju sett mig i min Webbkamera, skulle det stå. Annars är det ju obegripligt.

    Kram/Gilla

    SvaraRadera
  3. Det är roligt det där med Skype...just nu har jag ingen webbkamera så nu ligger det nere, men när dottern bodde på Irland så var det himla käckt. Ända tills hon en dag bröt ut i gapskratt och förklarade att det syns även en del av bakgrunden...Där sprang mannen i huset ganska lättklädd för att byta om till arbetskläder...
    Sen måste jag förtydliga mej lite...jag är INTE med i viktväktarna nu, det var ett bra tag sen sist. Men jag måste ha den kicken för att komma igång, sen är det väl meningen att jag ska fortsätta på den linjen...men den linjen föll liksom bort lagom som julen kom...ska se om jag hittar den, linje alltså, inte julen, för den är jag inte intresserad av nu!!
    Ha en bra dag, och hoppas för guds skull att detta snöväder försvinner snart...
    Kram kram

    SvaraRadera
  4. den tekniken är till glädje för många, ha en fin dag nu

    SvaraRadera
  5. Jag känner också till det där med grönsaker "under jord", men anser att jag är nyttigare om jag tar en morotsstav när suget sätter åt, istället för en kaka eller nå´t annat onyttigt.
    Ett glas rumstempererat vatten är också bra att smutta på.
    Idag ska jag dock "synda" för jag ska åka till syrran på blomaffären och bjuda henne på en semla och då måste ju jag också få en.
    Kram till dig och ha en fin tisdag!

    SvaraRadera
  6. Nej du Agnetha jag äter inte potatis till. Det blir salladen o löken o fläsket. Gör potatis till gubben om han vill ha. Annars äter han min sallad med. Inger bröd, men idag har jag fuskat, vart ju en bit smörgåstårta. Kram

    SvaraRadera
  7. Tekniken går verkligen framåt, själv har jag inte ens lärt mig skype, men det kan bero på att jag hör dåligt och har redan innan jag provat bestämt att det bara är krånligt ;)

    SvaraRadera
  8. Tur att vi lever på 2000-talet och får möjligheter att använda ngt som krymer avstånden så bra som Skype. Lätt att hålla kontakten med nära och kära!
    Jag minns också telefonerna när jag var liten - en vevtelefon hade vi som man ringde växeln med och bad att få bli kopplad vidare till det fåtal andra som hade telefon i byn... Vi hade nr 6.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...