Ikväll kommer Nackafamiljen..............

Idag får jag besök från det huvudstaden. Dottern min Karin och mina två underbara barnbarn Maya och Erik kommer hem på en snabbvisit. Denna gång kommer de hit med tåg. Det ska bli riktigt roligt att få träfa dem igen!

Förra gången som de tog tåget hit så blev det en mardrömsresa för dottern min. Erik var då knapp ett år gammal och tyckte inte alls att det var roligt att åka tåg. Han skrek konstant från Stockholm till Kristinehamn. Någon gång "lurade" han till men det var inte tillräkligt för de andra resenärerna. Många reste på sig och sökte sig till andra vagnar. Karin tyckte att det var förargligt men gjorde så gott hon kunde med att trösta.

Idag håller jag tummarna för att resan ska bli roligare för lille Erik.

Hoppas jag inte skrämmer slag på Karin och barnen när de kommer. För i morse vaknade jag med en riktig blåtira vid vänstra ögat. Det är sviterna efter det lilla ingreppet igår då läkaren skulle ta ett nytt cellprov. Idag har jag kammoflerat mig med solglasögon så ingen har behöft undra om jag har en hustrumisshandlare.*skratt*

Fristen är slut. Åter till Hudkliniken.

Idag var jag på återbesök på hudmottagningen för mina hudskador. (Skriver skador istället för cancer för det låter bättre) Jag har ju fått vara behandlingsfri nästan ett halvår så nu är det dax att sätta igång igen. Faaaan!!! Ja, jag tycker det är jättejobbigt skiter i om någon annan har det värre! Man är sig själv närmast. Nu blir det väl att plocka fram en Burka och gå i ide ett tag framöver för att inte skrämma slag på allmänheten. Om nu inte doktorn hittar på någon annan behandling än denna cellgiftsalva. Den fräter sönder huden och gör den sårig och uppsvälld. Liknar Frankensteins syster när det är som värst.

Idag så tog de ett nytt cellprov som ska analyseras för att bestämma behandling. Jag får svar om 4 veckor vad som gäller denna gång.

Watery Wednesday # 107

In mid-July, you could see all these wonderful Powerboats 20 feet long in the entrance to our city. Poker Run Cup is an organized meeting for so-called "muscle boats". Participants travel a predetermined route with five stops, called for the card stop. At each stop participants pull a playing card. The goal is to get the best poker hand. If it was one of those riders who were friends with Lady Luck I do not know. Here we see them when they leave our port and drive to Karlstad.

I mitten av juli kunde man se alla dessa härliga Powerboats minst 20 fot långa i inloppet till vår stadPoker Run Cup är en organiserad träff för s.k "muskelbåtar". Deltagarna åker en förutbestämt rutt med fem stycken stopp, kallade för cardstop. Vid varje stop drar deltagarna ett spelkort. Målet är att få den bästa pokerhanden. Om det var något av dessa ekipages som var vän med Fru Fortuna det vet jag inte. Här ser vi dem då de lämnar vår hamn och kör vidare till Karlstad

More fotos of the team you found HERE

Garageröjning DET är inte kul.......men nödvändigt!

Ja nu är vi där igen då trädgårdsmöbler och andra sommargrejer ska tas in för vintern. Var ska de ställas? I skjul och garage är det redan överfullt. Men herre gud de stod ju där i vinteras hur fick de plats där då! Ja det är ett mysterium. Men vad ÄR det för saker som tar sådan plats, ja inte är det mina. Ja, hmm.. i alla fall är det inte mycket som är mitt, det är helt säkert. Något litet kanske som tex en liten kruka. *skratt"
Nej det är faktiskt så att mannen min han har sedan MÅNGA år sparat på alla de slags av "brahagrejer" man kan tänka sig. I garaget står bl.a en uråldrig inombordsmotor i delar, äldre bohag och lösöre från hans föräldrahem, diverse antika redskap och verktyg som kanske kan komma tillandvändning någon gång. För att inte tala om alla de gamla målarburkar med små skvättar i som inte går att förkasta. Ett par gamla cyklar som är i det närmaste skrot och som ingen vill befatta sig med att göra iordning. Där finns också en massa trälister och diverse virke som blivit över och som inte räcker till någonting. Att få in en bil där är helt otänkbart så de får allt husera utomhus i vinter också.
Men nu gällde det att få in trädgårdsmöblerna så något måste ut från både redskapsskjul och garage.

Påtalade fär mannen att vi blir ju inte yngre utan bara äldre och krafterna och viljan att röja avtar mer och mer. Nu måste vi ut med all denna bråte som samlar så dålig energi och tar plats för behövande grejer. Jodå han förstår men han gillar inte läget. På något sätt älskar han all denna bråte men går med på att köra ett par lass till tippen. Han gör det inte med glädje utan fnyser och ser ut som en riktigt sur citron. Ett par vändor till kyrkans biståndsmarknad hann vi också med.
Nu är alla trädgårdsmöbler inne och han är faktiskt riktigt glad över detta. Undrar om han blir på toppenhumör sen då hela garaget är städat och fler lass är körda till tippen. För detta är bara början på hans garageröj. Hoppas jag i alla fall. Sedan står väl mina skåp och garderober på tur allt i jämnställhetens tidsanda.

FOTOTRISS - i Luften.

Mannen min och jag tog en tur in till Lilla Bommen för att beskåda det senaste av Göteborgs sevärdheter då vi besökte dottern min i sommeras. Tanken var att vi skulle testa detta hjul och
bege oss högt upp i det blå, men modet svek i sista stund. Attans också jag som hade viljat se Götet från ovan! Men vad gör man då man är född till en fegis?

Mer "Himmelska" bilder hittar du HÄR.

Minns 80-talet i Jukeboxen

MusikOFotoAutomaten är tillbaka ! Jippi ! Två av alla 80- talets låtar som jag höll hårt och nära till mitt hjärta var Lady in red och Total Eclipse of the Heart. Riktiga " kärleksmuffins "att gotta sig i eller att gråta floder till allt efter sinnesstämmning .
Idag är dessa klassiker fortfarande njutbara . Lyssna bara till Chris de Burgh och Bonny Tylor och minns 80- talet som det var då.







Här hos Pia-Lotta kan du lyssana på fler 80-tals hits.

The Weekend in Black and Withe.

A walk in the old quarter. Notice the street pavement. It's called the cobblestones. Here you do not like to walk in high heels.

En promenad i de gamla kvarteren. Lägg märke till gatubeläggningen. Den kallas för kullersten.

Här går man inte gärna i högklackat.

More black and white photos can be found Here.

Sätter SD bara ord på dina innersta tankar?

Jag klickade in mig på min väns Annelies bloggsida alldeles nyss och läste hennes nya inlägg. Denna gång fanns inte några av hennes fantastiska foton med utan bara en kort  text. Men det var en talande text och fick mig att fundera över hur vårt liv här i Sverige har blivit. Kanske är det detta som är förklaringen till varför SD fick så många sympatisörer i valet i söndags? Vad tror ni andra? Så här skriver hon:

Tisdag, september 21, 2010
Jag vet att jag sticker ut hakan nu....
Överallt ojas och suckas det nu över katastrofen som hänt. Jag ojar mig också, det är fruktansvärt att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen, absolut, jag håller fullständigt med!
Alla människor har lika värde var dom än kommer ifrån, det är inte tu tal om saken.
Det är hög tid att rannsaka sig själv, och jag gillar kanske inte vad jag ser hos mig själv, men jag gillar inte heller hycklare. Jag tror att många känner som jag just nu. Oroliga och rädda för vad som ska hända. Och lite rädda för att erkänna att det bor kanske en liten smygrasist hos många av oss, trots allt.

Å andra sidan måste jag erkänna att jag ibland blir riktigt trött...
Trött på att bli kallad för hora och svennejävel, trött på att vissa människor alltid måste gå före i kön, trött på att inte kunna säga emot utan att bli kallad för rasist.
Trött på att som skattebetalare behöva betala tolkkostnader för någon som levt här i 20 år, och fortfarande inte lärt sig språket.
Om man vill bli respekterad måste man visa respekt, och det måste vara ömsesidigt!
Gör detta mig till rasist? Döm själva.....

Bildligt talat - v 38

                                                              Klicka på bilden för att se den i större fotmat!

Mera foton hittar du HÄR.

Vi vågar inte. Det blev ett nej.

Bilden lånad HÄR.

Efter det att vi haft besök av en autistiske pojke och hans mamma har vi diskuterar, funderat vänt och vridit på alla problem som kan uppstå både två och tre gånger.
Det är inte det att vi inte orkar med situationen utan det är det att vi inte vet om vi kan säkra för hans säkerhet. Han är väldigt livlig och ser inte farorna i sitt beteende. Man kan inte släppa honom med blicken för då vet man inte vad som komma ska. Vi bor vid en stor skog och rädslan att han ska gå bort sig där är skrämmande. Man kan ju inte låsa in honom heller och att förmana tjänar ingenting. Men detta är bara en av orsakerna till vårt beslut.

När jag ringde upp handläggaren på familjerätten kännde jag mig som en riktig skurk. Jag kännde och känner fortfarande att jag sviker denne pojke och hans mamma. Mamman hade så väl behövt att få denne avlastning hon "går ju på knäna" just nu. Det hade kännts bättre om jag vetat att det funnits en annan familj runt hörnet, tyvärr är fallet inte så. Hoppas att hon och pojken inte behöver vänta så länge på att det ska ordna sig för dem.

Önskade att vi hade haft ett tålamod av guld, en reaktionsmårmåga lika snabb som blixten och MÅNGA extra ögon både här och där. Sedan hade det varit väldigt bra om tomten hade varit inhängnad av ett högt staket. ( Låter inget trevligt men faktum kvarstår att det hade varit praktiskt och skyddat honom från att försvinna ut på farligheter.)

Tänk vad livet kan vara tufft och orättvist för somliga! Varför är det så?

The Weekend in Black and Withe

This old tractor I saw when I followed with my husband on one of his all unusual excursions. (Laughs). A real workhorse that has made her in this life. But I actually think it is beautiful in spite of all rust.

Denna gamla traktor fick jag syn på då jag följt med mannen min på en av hans alla ovanliga utflykter. (skratt) En riktig trotjänare som har gjort sitt i detta livet. Men jag tycker faktiskt att den är vacker trots alla rost.

More black and white photos can be found here at Dragonstar's

Tema Fredag - FRUKT.

Detta var från början ett Familjeträd som vi fått av svärmor i present. Från början var det fyra sorters äpplen som växte därpå. En morgon för några år sedan när trädet fortfarnade var ungt och skört kom älgen och skövlade en massa grenar. På höstsidan förstod vi vilka, då det numera bara bär en sort äpplen.
Men oj oj vad äpplen det producerar i år. Vi har fått stötta upp många grenar så att de inte ska gå av.

Härlig krispig vinterfrukt.

Tyvärr vet jag ej vad det är för sort. Är det någon som vet?

Mera fruktiga bilder hittar du HÄR hos sinneskatten Carina.

En Utflykt.......men vart då?

Solen tittade fram och mannen min frågade om jag skulle med på en biltur. Jag frågade vart han skulle men fick till svar att han bara skulle köra en liten runda. Ja varför inte, kunde väl vara kul att se något annat än dammtussarna i vråna. Han ställde färden ut på E18 och svängde sedan av på en mindre väg rätt ut i skogen. Jaha tänkte jag ska det bli mer svampplock och jag som inga stövlar tog med mig. Frågade men fick inget svar. Varför så hemlighetsfull? Efter några kilometer dök så denna byggnad upp.....

Bilskroten!!!! Ja detta är min mans favorit"affär" efter Clas Ohlssons, Biltema och Julahuset. Här kan han faktiskt gå en hel dag och bara titta, vrida och känna på alla grejerna.(Skrotet) Jaha vad gör man? Måste erkänna att lite nyfiken blev jag allt på denna plats, för jag hade aldrig varit på en Bilskrot förut. Så jag klev ur bilen och följde snällt efter honom in bland alla vraken.

Här stod f.d. skönheter i högar. Nu när jag ser dem på håll så här ser de faktiskt ut som konst av något slag.

Men huva denna såg förfärlig ut. Usch för att ha varit med om detta äventyret!

Dessa två gamla "damer/herrar" stod där och riktigt glänste i höstsolen. Inte var detta några risiga vrak utan riktiga rariteter

Oj då vad är detta? Har polisen varit ute i trubbel?

Nej två till! Trodde att poliser var bra chafförer eller hände allt detta i en våldsam biljakt kanske?

Ja, jag hade en riktig spännande eftermiddag där uppe på Bilskroten. Mycket att fundera över. Mannen min han gick lite för sig själv tyckte att jag var lite fånig som gick där och fotade.

Jag skulle ha tagit ett till foto på ställets väktare, då jag helt plötsligt stötte ihop med denne. Det var länge sedan som jag blev så rädd. Hjärtat hoppade upp i halsgropen och det var tur att jag inte var särskilt kissnödig för då hade det gått illa. Väktaren var en jättestor schäfer som stod bunden (tur det) vid en av bilarna och när den upptäkte mig så blev den helt vild. Skällde, morrade och visade sina monstertänder. Då la jag benen på ryggen och försvann fort därifrån.

Jag känner saknaden........

Idag skulle min mamma ha fyllt 83 år. Men hon fick inte uppleva denna dagen då hon så sorgset reste till Änglahimmlen förra sommaren. Jag får allt säga att det fortfarande känns tungt i hjärtat när jag tänker på henne. Jag hade det besvärligt sista åren då hon drabbades av demens och jag fick ta över mammarollen. Varken lätt eller roligt att bli mamma till sin egen mamma. Många var de stunder då jag gick hem till mitt och grät av vanmakt över att inte bli förstådd. Detsamma gällde naturligtvis mamma. Hon förstod inte att det som hon gjorde och inte gjorde var fel. Tyckte att vi andra bråkade med henne då vi ville rätta till. Älskade mamma som stått mig så nära hela mitt liv. Visst hade vi våra mörka stunder som alla andra men kärleken till varandra den fanns alltid där ändå.
Idag gick jag en sväng ner till kyrkogården och tände ett ljus på mammas grav. Pratade lite med henne och skickade en kram till hennes himmel.

Ja, hur gör vi?.........Stor fråga!

Besöket av Familjerätten igår gick bra. Mamman och pojken var med så att vi alla fick tillfälle att träffas. Det var ett välbehövligt möte då allt som assistenterna berättat ej stämde in. Detta är ingen "liten" pojke utan en ganska stor och väldigt livlig krabat. Här behövs ett tålamod av guld, en reaktionsförmåga som blixten och ett par extra"ögon i nacken" Jag måste ställa mig frågan om vi har detta. Det är en föresättning för att allt ska fungera. Jag har det kanske till ganska stor procent men frågan är om mannen min har det. Men tänker man tillbaka på tiden som småbarnsförälder så hade han det inte då heller *skratt*och den tiden förflöt ju relativt smärtfritt. Men det är klart att våra barn var helt friska ungar som stod pall för lite törnar.
Ska ta dagen och diskutera igenom detta och tänka till både en och två gånger. Kanske kunde man prova lite smått och se hur det slår ut eller är detta att vilseleda familjen?

GRATTIS ERIK!

Idag onsdag den 15 september fyller mitt minsta barnbarn Erik två år. Världens godaste tycker förståss jag i egenskap av hans mormor.
Ett fyrfaldigt leve för Erik han leve HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Tänk att det är hela två år sedan han såg dagens ljus på Södersjukhuset i Stockholm, lille gubben. Det var på Sigridsdagen och det var måndag klockan visade 01.28. Alla himlens stjärnor blinkade ett välkomnande till honom.
I helgen var vi där på besök och firade hans födelsedag några dagar i förväg. Idag hurras det än en gång för då kommer hans farmor med grattulationer.

Väntar besök............

Bilden lånad här:

Jag sitter här och väntar på besök av Familjerätten. Vi kanske ska ta ett uppdrag som avlastningsfamilj åt en lite autistisk pojke.

Han och mamman kommer nu hit på ett första besök. Jag har kokat kaffe och tagit fram lite bullar. Letat fram lite lämpliga leksaker ur garderoben. Hoppas, hoppas att allt går bra. Lite nervöst är det allt.

VÄNSKAP.

Vänner är som underkläder... de är nära! Bra vänner är som kondomer... de skyddar en! Bästa vänner är som Viagra... de håller en uppe när man är nere! *skratt* Falska vänner är som skor... de kan ge en skoskav!
Ovanstående citat läste jag hos en yngre vän och gillade innehållet.

OM INTRESSE FINNES...............

Vill jag bara tala om att Bloggen min inte är död och inte jag heller. Jag har bara varit lite frånvarande, upptagen med annat. Men jag ska ta tag i skrivandet framöver. Kanske inte så långa inlägg och kan hända det blir lite mobilbloggande emellanåt också.
Just nu kommer jag hem från Nacka där jag varit i några dagar hos min dotter och mina barnbarn. Men jag återkommer mer med det senare. Nu ska jag packa upp väskan och fylla tvättmaskinen. Sedan ska jag slänga mig ner i soffan och titta på TV.

Om man kunde dela på sig som masken,

Imorgon åker vi till Nacka för att fira lille Erik som fyller 2 år. Det ska bli så roligt att få träffa dem igen och få kramas och gosa runt. Det var ju ett tag sedan som vi sågs.
Minder roligt är det att dotter från Partille kommer hem precis samtidigt och ska bo här. Hennes barn alltså mina barnbarn Moa och Marcus vill jag ju också träffa.Men det sket sig! Hennes svärfar fyller år och de är bjudna på fest, därav att datumet kolliderar. Just nu skulle jag gärna vilja ha maskens egenskaper att kunna dela sig så att man blev två.
Kanske kunde vara bra i andra sammanhang också.

MusikOFotoAutomaten/Jukeboxen - 70-tals musik.

Nu ska jag försöka att ladda upp några av mina 70-tals låtar. Just 70-talet är för mig mycket dansmusik. Det var just i detta decennium som jag träffade min man, och det var naturligtvis som så många andra i Folkets Park. Där var det dans varje lördag och många var de dansaftnar som jag tillbringade där. Herre gud vad roligt jag och mina vänninnor hade där. Nu när jag sitter här och lyssnar till musiken på YouTube blir jag nästan lyrisk.
Ett av dansbanden som vi dansade till var Black Jack de var riktigt stora och drog mycket publik. De låtarna som jag valt av dem är fortfarande riktiga hits.
Harpo med låten Mowiestar var också en av mina favoriter. Sedan är det ju ABBA så klart. Hela 70-talet är ju influerad av deras musik.
Mer 70-tals musik hittar du hos Pia-Lotta.

Fredags Tema: Blå eller Macro.

Hos Sinneskatten denna fredag är det macro eller färgen blå som gäller. Jag är inget vidare på att fota macro eftersom jag bara har en vanlig digitalkamera. Men jag hänger på med en halvrepris av min svärmors likörglas som jag tycker är väldigt vackra tillsammans med hennes favoritblomma - den Blå Saintpaulan. Ingen hejdundrande macro men helt klart finns färgen blå där. Mera temabilder hittar du HÄR. Eller klicka på lilla Bilden ovan.