Idag skulle min mamma ha fyllt 83 år. Men hon fick inte uppleva denna dagen då hon så sorgset reste till Änglahimmlen förra sommaren. Jag får allt säga att det fortfarande känns tungt i hjärtat när jag tänker på henne. Jag hade det besvärligt sista åren då hon drabbades av demens och jag fick ta över mammarollen. Varken lätt eller roligt att bli mamma till sin egen mamma. Många var de stunder då jag gick hem till mitt och grät av vanmakt över att inte bli förstådd. Detsamma gällde naturligtvis mamma. Hon förstod inte att det som hon gjorde och inte gjorde var fel. Tyckte att vi andra bråkade med henne då vi ville rätta till. Älskade mamma som stått mig så nära hela mitt liv. Visst hade vi våra mörka stunder som alla andra men kärleken till varandra den fanns alltid där ändå.Idag gick jag en sväng ner till kyrkogården och tände ett ljus på mammas grav. Pratade lite med henne och skickade en kram till hennes himmel.
Förstår hur svårt du har det.Min bror dog nu i mars och jag saknar honom enormt.Sen har ju Kjell alzheimer så jag vet precis de svårigheterna du har haft..Ja det gick bra.Skönt att vara hemma igen hos er alla i bloggvärlden
SvaraRaderaJätte fint skrivet så skönt att få skriva av sig tänker på dig och jompa ha det gott kram kram.Ida Martinsson
SvaraRaderaHejsan. Fint skrivet om din mor. Saknar min oxå som gick bort redan -85. Fick en propp i lungan. Musen var till datorn. Haha. Kram
SvaraRaderaJa lilla mormor, har tänkt på dig idag. På din födelsedag. Saknaden är alltid där men visa dagar är den större, som idag. Älskar dig mormor!!!
SvaraRaderaDet är aldrig lätt att mista någon, oavsett om den är gammal eller ung. Inte blir det lättare när någon blir dement och man får med sig sådana minnen också, man vill ju komma ihåg sin mamma precis som hon var!! Å det tror jag säkert att du ändå gör, allt det vackra och roliga övervinner.
SvaraRaderaHa en skön kväll!!
Kram
Men herre gud, jag skulle ju svara dej angående "råttmackapären" jag köpte!! Är det så att den funkar på katter istället så lovar jag att skicka min till dej! Vi har också problem med grannens katt på våran altan, men han märker ut sitt revir där och det är mindre trevligt!! Våra två kattdamer är kastrerade så han har inte mycket för det heller...
SvaraRaderaKram
Ja jag folorade min pappa och jag tycker att jag finner han lite överallt i mitt liv, så himla snäll är han inte alltid men han finns vid min sida, men hinner inte alltid med mina tankar... och det jag gör.
SvaraRaderaMen så ska d nog vara.... tror jag. Pappa var en människa, jag en helt annan människa och ingen vet vad som är det rätta.
Tjingeling.
Så fint du skrivit om din mamma.
SvaraRaderaKram/SA