PINSAMT !

Igår förmiddag när jag skulle till ögonmottagningen fick jag skjuts av min man. Jag kan inte vara min egen chafför vid sådana här tillfällen för efter undersökningen är jag i det närmaste blind av all bedövningsmedel de haft i mina ögon. Men detta gör han så gärna och han sitter sedan i väntrummet och samtalar med än den ena och den andra. Han har en förmåga att alltid stöta på någon som han känner och förströr sig på detta sätt under mina undersökningar/behandlingar. Bra för honom!

Igår började dock dagen inte så bra för oss (eller ska jag säga han, för det var ju inte mitt fel :) ) Jag hade fått tid då alla enheter på vårdcentralen öppnar, så det fanns väldigt få P-platser att tillgå. När vi kommer inkörandes till parkeringen såg vi att endast en plats fanns kvar. Maken
skyndar sig då för att komma först och lyckats också med detta. Hurra!! vi klarade det, tur för kön var väldigt lång till anmälningendisken. Detta såg jag genom glasrutan. Knäppte av bältet och öppnade bildörren, VAD HÄNDER... Billarmet går på! Tjuter så till den milda grad! Allas blickar vänds naturligtvis åt vårat håll. Vi stänger snabbt bildörrarna igen, innefrån. Men larmet avtar inte.
-Men GUD vad har du gjort, starta bilen igen så kanske det slutar, sa jag.

Han gjorde som jag sa, men larmet slutade inte att tjuta. (föresten gick inte bilen att starta heller) Efter att ha gjort i princip allt och då vet vi inte vad vi gjorde egentligen, slutade det. Pust! skönt nu äntligen kunde vi öppna bildörren. Men NEJ då började det att tjuta igen. Ja, vad göra? Maken fick ringa till bilhandlaren och få hjälp. Själv smet jag ut från bilen och lämnade honom med mobiltelefonen , jag hade ju min tid att passa. Många var de ansiktena som stirrade på oss i denna stund. Det sista jag hörde från bilkupén var........

- Hej, det är jag "Jompa", du jag sitter här i bilen på parkeringen vid sjukhuset och jag kommer inte UT. Det där dj.....vla larmet har utlösts och jag får inte stopp på det. Du måste komma hit och hjälpa mig.

Epilog :)
Jag hann till min undersökning och allt gick bra. Resultatet får jag dock vid ett senare tillfälle. Maken satt i väntrummet när jag kom ut, han hade alltså blivit utsläppt från vår bil. vad hade då hänt? Jo, av någon underlig anledning hade han kommit åt låsknappen på nyckeln innan vi kommit ut från bilen. Förargligt!
Resten av dagen tillbringade jag tillsammans med min älsta dotter i grannstaden maskerad med GretaGarbo glasögon. Ja, det var vad hon sa i alla fall, själv tycker jag att de är jättesnygga.